Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östergren, Olof. Ett nytt system inom den tyska språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT 8YSTEM I DEN TYSKA SPRÅKVETENSKAPEN. 23
som öfvergått till vana är ej längre individuell, utan manér,
passivitet. Och här begynner den positivistiska vetenskapens
arbete, den undersöker stilen försåvidt den är manér eller
syntax. Sådana undersökningar har man flera, sådan var
Vosz-lers egen undersökning af Cellini. Den idealistiska stilistiken
måste ständigt skilja mellan konstnärns individualitet och
individualiteten af hans intuitioner samt visa, huru de språkliga
formerna däraf betingas. Det är en stilistisk afgrund mellan
Voltaires tragedier och hans romaner.
Till sist visar Yoszler huru äfven versläran måste
upplösas i stilistiken. Ty så fort man empiriskt och utifrån
griper sig an med versen för att definiera den, skall det aldrig
lyckas, den är en Proteus. Man blefve tvungen att ge så
många definitioner som verser, ty hvar enhet af verser är en
individ. Hvarje ny dikt af något värde bereder en skarp
iakttagare åtminstone någon öfverraskning i formellt hänseende.
Allting kommer an på det psykiska innehållet. Vill man
skrifva om danskonsten, icke behöfver man då gå till
anato-nierna och lära sig benens muskulatur. Dansen är nämligen
uttryck för ett själsinnehåll och detta är dess enda regulativ.
Benen äro medlen och måste lyda.
Låt oss tänka oss två personer, som sitta på järnvägen
och lyssna till vagnarnas rassel. Rasslet är en rytmisk
företeelse som kan mätas, och har i sig själft inget psykiskt
innehåll. Men de resande kunna låta fantasierna löpa efter
rytmen och ge rasslet ett innehåll, en betydelse. Den ene kan
därvid fantisera de gladaste fantasier, den andre kan gnola
en begrafningspsalm. På samma sätt sjunger Goethe ljust
och gladt på stela trokéer:
Fand mein Holdchen
Nicht daheim,
Muss das Goldchen
Drauszen sein:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
