Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Kallstenius, Gottfrid. Recension af B. Risberg, Den svenska versens teori. Förra afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
GOTTFRID KALLSTENIUS.
4
scher, till hvilkas toner man marscherar som allra taktfastast
och spänstigast, äro skrifna i 6/s takt, d. v. s. med tretakt
för hvarje steg; det är svenska arméns revelj och svenska
arméns tapto. För öfrigt synes det mig för förf:s framställning
vara absolut likgiltigt, om stegets bägge taktdelar äro lika
långa eller ej.
S. 17 f. söker förf. prestera bevis för att en takt alltid
bör anses börja med tesis ( = den starkaste taktdelen). Han
har förut framhållit, att hvarje steg börjar med arsis och
påvisar nu, att om man vill med "tam-tam-tam" ackompanjera
sin gång, så att en stafvelse fyller ut ett helt steg, är det
icke det verkliga steget man ackompanjerar utan tesis i ett
steg och arsis i nästa. Nu är det för det första icke, som
förf. påstår, alldeles ömöjligt att med en stafvelse i taget
ackompanjera verkliga steg. Och för det andra visar, så vidt
jag kan förstå, det framdragna förhållandet icke synnerligen
mycket. Det är ju helt naturligt, att man är böjd för att
placera stafvelsens mest markerade del, dess inträde, på
taktens mest markerade, hvar man sedan än vül låta takten
börja. Men ingenting behöfver väl egentligen visas. Mig har
det alltid synts ytterst olämpligt att laborera med mer än ett
slags takter. Jag kan icke få i mig annat än att det gäller
en rent praktisk mätnings fråga. Låt oss då också mäta på
samma sätt jämt och i enkelhetens intresse sätta gränsen
omedelbart före den mest markerade taktdelen, alldeles som i
musiken! Beckmans "bevis" för en annan taktindelning
(Verslära § 5 och Språk o. Stil II s. 35) kan inte öfvertyga mig1.
1 Beckman har icke fullt riktigt framställt, hur saken ter sig
i notskriften. I stycken, som böqa med upptakt, utelämnar man i
sista taktens slut lika mycket som upptakten bestod af, endast om
stycket skall repeteras, i hvilket fall sista takten fylles af
upptakten. Om stycket är o&terkalleligen slut — om det t. ex. är sä
långt, att repetition ej* kan komma i fr&ga — skrifves alltid full
sista takt; och vill man skrifva riktigt grammatiskt rätt, s& skrifver
man, om stycket är afsedt för repetition, en "etta" med ofullständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
