Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Kallstenius, Gottfrid. Recension af B. Risberg, Den svenska versens teori. Förra afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
GOTTFRID KALLSTENIUS. 44 4
med allt annat än vare sig "dyster" eller "inställsam" färg.
Och stora delar af västra Sveriges befolkning ha härvidlag
samma tonfall som Noreen.
Komma vi så till af handlingens ojämförligt viktigaste
hittills publicerade afdelning, behandlande grunddragen af
svenskans prosodi. Först ägnas några sidor åt bestämmande
af stafvelsens begrepp och gränser. Sedan då förf. flyktigt
berört ljudstafvelsen, finner han, att det enda rytmiskt
fattbara stafvelsebegreppet är exspirationsstafvelsen, hvars gränser
utgöras af exspirationsminima. I detta sammanhang förekomma
en del yttranden, som måste diskuteras. På ett ställe (s. 27)
ser det ut, som om förf. skulle mena, att det icke sker någon
(lung-)exspiration under konsonanternas artikulation: "Det
börjande b (i boaorm, G. K.) tillför på grund af sin explosiva
karaktär första stafvelsen en rätt stark munhåleexspiration
som inledning till lungexspirationen l, och rm i slutet
bildas genom rörelser af tungan (tungspenen) och läpparna samt
näshåleexspiration i omedelbar anslutning till den
föregående vokalens lungexspiration" 1. Men jag är
öfvertygad om att det är orättvist att påbörda förf. en så
orimlig mening. Han vill antagligen endast hafva sagdt, att
en sonant och dess omgifvande konsonanter (i samma stafvelse)
artikuleras i samma exspirationsstöt.
S. 26 påstår förf. för att ådagalägga frändskapen mellan
exspirationsstafvelse och ton, att man inte kan sjunga en
stafvelse på flere toner: genom att en stafvelse får uppbära
flere toner skulle den nödvändigt bli gjord flerstafvig 2. Detta
är icke sant. Det är ett fel i fråga om sångtekniken att
sjunga så. En väl skolad sångare förfar vid legatosång å en
vokal på ett sätt, som står i fullkomlig analogi till en
hor-nists i legatoblåsning: från lungorna strömmar luften i ett
jämnt flöde, och de olika tonernas inträde markeras endast
1 Spärr, af G. K.
2 I exspiratoriskt afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
