Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Kallstenius, Gottfrid. Recension af B. Risberg, Den svenska versens teori. Förra afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSION.
45
genom att stämbanden blixtsnabbt och automatiskt intaga en
ny spänningsgrad. Skulle förf:s påstående vara sant, skulle
ju för öfrigt första stafvelsen i ett gravt accentueradt
tvåstaf-vigt ord bli två- (eller fler-)stafvig.
För att bevisa, att två stafvelser icke kunna uttalas
under samma exspirationsstöt, rekommenderar förf.1 ett
experiment med stafvelser "i hvilka två lika vokaler sammanstöta
t. ex. i ifvern, teet"; man skall då finna, att det är omöjligt
att uttala dem på en exspirationsstöt. "De sammanflyta då
till en stafvelse." För det första äro de bägge e-na i teet
icke identiska, som förf. väl vet. För det andra är uttalet
af i ifvem icke något bevis för hur förhållandet gestaltar sig,
om konsonant skiljer sonanterna. Hvem vet, om det icke i
verkligheten är så, som förf. anser vara orimligt, att "det
metriska stafvelsebegreppet" växlar i olika ord, så att vi
ibland ha att göra med ljudstafvelse och ibland med
exspira-tionsstafvelse? Finns det någon möjlighet att i frasen versens
rytm var hans styrka fatta ordet rytm, om det uttalas med
tonande m, annat än som tvåstafvigt? Förf. invänder kanske,
att ordet rytm icke kan uttalas med tonande ra. utan att det
kommer en ny exspirationsstöt på m-et. Då rekommenderar
jag, i anslutning till förf.2, att hviska — och äfven låta
hviska — nyss nämnda fras — men i normalt tempo, för
att icke orden till äfventyrs måtte bli annorlunda än normalt
uttalade — och sedan frasen källans vatten var hans dryck
och så jämföra det intryck vatten och rytm gör. Mig synes det
äfven i detta fall naturligast att fatta bägge orden som
tvåstafviga. Men då blir väl tämligen säkert tvåstafvigheten hos rytm
konstituerad icke genom ny (lung-)exspirationsstöt på m-et utan
genom ökad sonoritet efter den absolut döda punkten i
f-klu-silen. Någon prosodisk skillnad mellan det hviskade rytm
och det hviskade vatten kan jag icke märka. Om mitt
resonemang angående det förra är riktigt, bör det väl då äfven
1 S. 29.
2 S. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
