Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Kallstenius, Gottfrid. Recension af B. Risberg, Den svenska versens teori. Förra afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
GOTTFRID KALLSTENIUS. 46 4
gälla det senare. Och tänk, om det gäller också vanligt
uttal af vatten l Jag kan icke se något hinder.
För metriken är det väl emellertid skäligen likgiltigt,
hvad det är som åstadkommer, att vårt tal delar opp sig i
stafvelsen Det viktiga är väl blott, att vi förnimma, att vi
ha stafvelser, och att vi också tämligen skapligt förnimma
dessas gränser K Den Rosengren-Pippingska
stafvelsemät-ningen från sonant till sonant tilltalar mig lika litet som förf.,
den synes äfven mig för konstgjord; dock är förf:s polemik
ej i allo lyckad2.
I fråga om principerna för "betoningen" skiljer förf. på
"objektiv värdebetoning" och "subjektiv värdebetoning" samt
"ställningsbetoning". Enligt den förstnämndas princip skall
det konkretaste ordet i satssammanhanget betonas, liksom inom
de enskilda orden enligt förf. deras konkretaste del, stammen,
har tonvikten. Här torde synpunkten vara alldeles felaktigt
väld. Är t. ex. i fraserna har din fru rest till staden? och
har kaptens fru rest till staden ? ordet din mindre konkret än
ordet kaptens? Är i fraserna det svärd, som biter skarpast,
är böjligast och svärdet, som biter skarpast, är böjligast
pro-nominet det konkretare än slutartikeln -et? Är strids
konkretare än häst i stridshäst? Tydligen måste det vara något
annat än frånvaron af konkretion, som reducerar tonvikten å
t. ex. personliga och possessiva pronomina. Men hvad det
är, är inte så godt att säga (jfr i nyss citerade fraser din fru
och kaptens fru samt kan du säga mig? och kan kapten säga
mig?). Någon roll spelar nog härvid dessa pronominas kort-
1 Förmodligen i regel belägna, där (vi ha förnimmelse af att)
exspirationsintensiteten efter att ha sjunkit till minimum just skall
vända om till ökning (sannolikt vanligen förbunden med
sonoritets-ökning efter sonoritetsminimum) men kanske också ibland i ett
so-noiitetsminimum, efterträdt af mera märkbar sonoritetsökning men
utan (förnimmelse af) intensitetsökning.
- Det svenska ordet solskensblick skulle enligt den angripna
teorin sönderfalla i ljudförbindelser af hvilka en, qIJ%j vore främmande
för vårt språk, menar förf. (s. 30).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
