- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjette årgången. 1906 /
61

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Om e- och ä-ljuden i uppländskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM C- OCH di-LJUDEN I UPPLÄNDSKAN.

61

med ce (åtminstone i regel), ty æ-tecknet var ju det enda,
som stod till buds, då e behöfdes för att beteckna e (<ei
m. m.). Och man kan mycket väl anta, att uppländingarnè,
då de lärde sig fornsvensk ortografi, förmodligen af
sydligare grannar, associerade sitt eventuella Ä-ljud med sina
läromästares (sydsvenskarnes) æ; sitt ë sammanställde de tydligen
med dessas ë, men också dessa kunna ju ha varit något
åtskilda.

För min del har jag fäst mig vid, att uppländskan till
sin typ i det hela och isynnerhet till ljudsystemet hör ihop
med den dialektgrupp, som för öfrigt omfattar norra
Svealand, Norrland och de östsvenska målen och till hvilken äfven
gottländskan i flera fall ansluter sig. Bland norska mål är
det isynnerhet tröndersk, som står nära. Karaktäristiskt för
dessa mål är en trång och framflyttad artikulation af ä-ljuden.
Företeelsen finnes inte öfverallt lika tydlig, men den är i alla
fall rätt allmänt spridd öfver hela området och särskildt synes
det vara i de mest typiska och ålderdomliga målen som den
uppträder. Så i de östsvenska målen, i Norrbotten,
Trönde-lagen, för att ej tala om gutniskan. På flera håll inom
området uppträder också en diftongering af e så att det blir te.
jë o. s. v.: i Uppland Dalarne, Delsbo, östsvenska mål,
Trön-delagen, enligt min mening äfven på Gotland.

Jag betraktar denna som ett utslag af -samma tendens,
som gjort ä-ljuden slutna. Diftongeringen, där den uppträder,
alternerar nämligen, isynnerhet i vissa ställningar, t. ex. i
närheten af palataler, med en ren öfvergång: Så i
Uppland (mir 1. mier mer, ikeby Ekeby, Ig er (i Ö.-Löfsta) äger),
Dalarna frie 1. fri frö, Västerbotten, Tröndelagen och
Gottland2: se Pret. etc., isynnerhet s. 113 not I Norrbotten
synes i för ë vara normalt, hvilket säkert bör sättas i
samband med cl en västerbottniska brytningen till jë. Men mera
om detta vid ett annat tillfälle.

1 Äfven af 0 > yø o. dyl.

2 I uppl., där vi ha o > yø jämte ë > ic kan också y för ø
förekomma i liknande fall: t. ex. ]jyra köra yk ök m. fi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1906/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free