Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Om e- och ä-ljuden i uppländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM C- OCH di-LJUDEN I UPPLÄNDSKAN.
65
dricka och fäck fick 5 g., giäck gick 3 g. I de flesta
exemplen beror ä på regeln för % i kortstafviga ord: om mäg,
säg, jfr ofvan s. 56 not 4. Vätömålet har i regel a.
I andra bröllopsskrifter från slutet af 1600- och förra
delen af 1700-talet, — af hvilka dock endast några få visa
så konsekvent och tillförlitlig ortografi som Tijdfördrijf 1695
— finna vi andra exempel på ä för i:
bätta bete, bit, bädder pres. ber, Gussfrä, husfrädd,
sän bätta i frädder sin bit i fred, glämma glimma, glätter
glitter, giädde då tä fräs gif dig tillfreds, häddert edert,
läka likväl, lämna, päppar peppar, sädd sed, säddvänja,
säll-don seldon, skiäpsbroo Skeppsbron (i Stockholm), späll opp
spela upp, träfna trefnad, må wäta må veta, owättug ovettig
(rim: glättug) m. fi.
Bröllopsskrifternas ortografi ger oss behöflig ledning
för bedömande af skrifningar med ä hos grammatici och i
några högsvenska skrifter, skrifna af uppländingar.
Aurivillius, som ju är samtidig med de äldsta bröllopsskrifterna,
har i Gram. svec. 1684 och i Cogitationes 1693 egendomligt
nog e i bett, betta, grepp, skepp, peppar m. fi. dylika (se
exemplen i Nord. stud. s. 391 f.). Man skulle häraf vilja
sluta, att Uppsalaspråket, åtminstone de bildades, som väl A.
i det hela kan anses representera, icke deltagit i
upplandsdialektens öfvergång 2>ä, utan blifvit kvar på ett supponeradt
stadium e. Men något äldre källor än Aurivillius synas peka
i en annan riktning.
Ericus Schroderus Upsaliensis har i Janua Lingu. 1640
ocli Lex. lat.-scond. 1637 flera fall af ä för %, som måste bero
på vår ljudregel, i Jan.: läfwa 429, läffna {lifna) 147,
läff-nat lefnad, stoorlämmot storlemmad, lämna Reg., blått lättgräs
Isatis 136, sädan 440, -smädhen 532, wätt Ind. 28, knäwäcket
256; Lex.: anlätte 92, fänn pinnæ 60, gnätt lens 62, rämpna
remna 36, spätta spela 69, stägha stege 36
1 Men betta, /enna, äfven lefva etc.: jfr regn ~ rägn o. d. Se Grip
Sv. Lm. XVIII 4 s. 8. I geehlen ’gälen’ ha vi troligen e<ei: n. uppl. jiel,
Språk och Stil VI. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
