Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Om e- och ä-ljuden i uppländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
bengt heSSelman.
förra uppsats antydt, att sammanfallet bör väl skiljas från
öfvergången ubik > bäkk" och fr&n den företeelse, som man
betraktat som den uppländska "öfvergången" af æ>ß ( =
min regel 4). I det föregående är detta vidare utfördt. Jag
har anfört skrifningar som visa, att ögg. ubik > bäkku säkert
funnits i 1600-talets uppländska. Men några äldre
skrifningar. som skulle visa det "stockholmska sammanfallet", ha vi
ej funnit. Ty det senare kan ju endast göras troligt, om
man funne ä i någon större utsträckning skrifvet för ë, i ord
som ben, sten, med gammalt ei. Jag tror för min del, att
det är vanskligt att bygga på enstaka rim hos äldre skalder,
i svnnerhet 1600-talets, hvilkas rimvanor vi inte närmare
känna. Vanliga bli de s. k. "Stockholmsrimiiien" (oriktigt:
"Upplandsrimmen") först i senare delen af 1800-talet. Jag
har därför trott, att sammanfallet tillhör 1800-talet.
I själfva verket är ett så radikalt sammanblandande af
historiskt skilda vokalljud, som Stockholmsuttalet och’andra
stadsspråk innebär, någonting rätt enastående inom svenska
dialekter. Så vidt jag vet, är det hittills icke uppvisadt från
någon genuin landsortsdialekt. Jag har tänkt mig, att
företeelsen bör ställas i samband med stadsspråkens egenskap af
att i hög grad vara "blandspråk"1. I hufvudstaden och i Uppsala
ha kommit tillsamman personer från olika trakter med olika
uttals vanor; sydsvenskar och götar med e i sten, vet. e i bek
1. bek, leva, æ i grät, läsa, uppländingar med diftong i de först
nämnda, a i bak, lasa etc. Då sydsvenskar skulle lära
uppländska, som nog var "bottendialekten" i hufvudstaden, förstodo
de sig inte på (len uppländska fördelningen af e-ljuden. De
lärde sig att säga bak, fap, lava i stället för sitt bek, fep
1 En analog företeelse är sammanfallet af Æ-ljuden i son, fogeln
brottas och gå, blått, lång. Också detta är sent och stads språklig t.
— Jag tror mig på något ställe ha sett en uppgift, att
Berlinerdialek-ten i jämförelse med andra lågtyska dialekter skulle visa en liknande
sammanblandning af äldre ë1, öl och "tonlanges" c2, fr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
