Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Om e- och ä-ljuden i uppländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
bengt heSSelman.
lei, som uteslutande motiverade mitt antagande af den
uppländska regeln. Jag styrktes i inin uppfattning också däraf,
att jag i prof. Noreens grammatik saknade ett omnämnande
af att ë (samnordiskt) i uppländskan ej blifvit æ, utan
kvarstått, något som väl prof. Noreen skulle uttryckligen
framhållit, om han med sin öfvergång æ^>ë menat detsamma som
jag med regeln ë, æ>ë (ie)1. Jag trodde mig därför i prof.
Noreens ord om ë i modern uppländska snarast finna
den vanliga äldre uppfattningen, att uæ i uppländskan
blifvit ß". Jag antog, att någon annan nyuppl. "ögg. då
ej var känd. Men då ju den allmänt uppl. uöfvergången æ
>ft" (mom. 4!) ej ledt till något "sammanfall" mellan ä och
<?, som kunnat förklara skrifningarne med e — ett mera slutet
uttal (d) af ä-ljudet kunde väl ej ensamt för sig ge anledning
därtill — trodde jag mig tolka prof. Noreens ord "in
meli-orem partem", i fall de åsyftade hvad jag i min uppsats kort
kallade "det stockholmska sammanfallet", d. v. s. en ögg. uce
> ft", som ledt till dylikt sammanfall.
Prof. Noreen har också på föreläsningar behandlat (le
hithörande frågorna och han framhåller i sin Rättelse, att
dessas "innehåll icke varit doc. H. obekant".
I den form, jag känner prof. Noreens föreläsningar
(genom andras anteckningar), innehålla de väsentligen följande:
"§ 129 an. 6. I sv. spr. sådant det talas i Finland
har e i alla ställningar och huru det uppkommit förskjutits
åt ä-hållet, så att det utom framför j har a i stället för e,
t. ex. veta, vett o. s. v. Denna ljudlag gäller för många
sv. dial., så i Nordsv., Helsingl. m. fi.––I medel-
sv. gruppen är det Stockh., Uppl., Södertörn, som har det.
— — Ljudlagen spåras tillbaka till nysvenskans början, ty
öfvergången måste först ha skett.–— Genom un-
dersökning af poesin kunde man ju få veta, när "Upplands-
1 Jfr Gram. § 114, där det säges, att ë kvarst&r Mim agutn.
und einigen westlichen dialekten des festlandes" men uppländskan
ej nämnes. Jfr äfven anm. 2 till § 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
