Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Om e- och ä-ljuden i uppländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM C- OCH di-LJUDEN I UPPLÄNDSKAN.
73
rimmen" börja; men till dessa bidrager äfven oe-ets
förskjutning mot e-hållet (se en följ. § om öfvergång till &); således
kan det betyda antingen ett rim: sett: sedt « sätt) 1. sedt
« sett): sätt. Sådana rim hittas åtminstone omkring 1700",
hvarefter anföres bl. a. Holmströms (trol. stockholmare): seder:
städer (jfr s. 66 not 2). — "§ 133 detta fsv. och äldre
nysvenska ljud — — har blifvit e, — i en mängd dial, särsk.
i Finland och Nord-Sverige: Jämtl., Härjedalen, Västerbotten,
äfven Gotland, samt Uppland, Stockholm och Södertörn.
–Se Lundell Sv. Lm. I s. 93, Lundell Om rättstavn. s.
118" (jfr ofvan s. 70!). I anm. 1 säges, att "Företeelsens
ålder tillkännages genom Stockholmsrim". I anm. 2 omtalas
en "Än längre gången förskjutning hän till vok. e i flere
svenska dialekter i fråga om långt ä" och finner prof. Noreen
en sådan i Burträskmålet o. fi. andra dialekter, bland hvilka
uppländskan icke nämnes. (Jfr s. 71 not *).
Här sammanföras under ett: 1) ögg. ubik>bäkku, 2)
den uppl. egenheten att "ä" uttalas som 3) det
"stockholmska sammanfallet" (i den mening termen är tagen i Pret. etc.
och i denna uppsats!). Att ej heller ögg. ë, æ > ë (ié) blifvit
urskild, framgår af § 133 an. 2. Det synes mig tydligt, att
prof. Noreen i föreläsningarna 1896 icke klart frångått, hvad
jag ofvan kallat den "populära uppfattningen".
Uppsala den 28 mars 1906.
Bengt Hesselman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
