Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Om attributiva bestämningars anslutning till förleden i sammansatta substantiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
8ixten belfrage.
vara tämligen skolad teolog för att kunna uppvisa den reella
skillnaden mellan en gudom och ett gudomsväsen. Visserligen
finnas sammansättningar, där lederna äro så pass jämspelta,
att endast motsatsställning kan låta den ena eller andra
dominera såsom i vattenledning, fönsterglas, och andra, där de
närmare bestämningarne till efterledens genus proximum fås
genom sammanhanget, så att förledens betydelse blir minimal,
hvilket åter kan leda till att den utelämnas, såsom då t. ex.
spirituosautskänkningsbolaget i småstäderna helt enkelt kallas
bolaget och kaffebrännaren i ett mindre kök blott brännarn,
men man kan dock fastslå, att förleden i synnerligen många
af substantiv sammansatta ord är det i afseende på
betydelseinnehållet viktigaste elementet.
När en dylik sammansättning erhåller en attributiv
bestämning, hänför sig denna i semologiskt afseende i
allmänhet till hela ordet, liksom den alltid gör det med hänsyn till
genusböjningen. Om vi för att belysa sakförhållandet taga
som exempel uttrycket ett gult fönsterbräde, är naturligtvis
möjligheten att gult skulle vara bestämning till förleden fönster
utesluten. Men icke heller till efterleden bräde kan man
lämpligen föra det. Ty skiljer man sammansättningens leder
åt, finner man, att hvarken ett gult bräde vid (under) fönstret
eller ett fönstrets gula bräde ger oss det konkreta föremål,
som ett gult fönsterbräde betecknar. Gult är alltså bestämning
till hela sammansättningen, och detta ter sig mycket naturligt,
när vi betänka, att ordet fönsterbräde bildar en så fast enhet,
att det trots efterledens ursprungliga betydelse fortfar att
begagnas om ett föremål, som i våra dagar helst tillverkas
af . . . järnbleck.
Dylik analysering af ett uttryck är dock icke den väg,
som man i allmänhet bör taga, då det gäller att undersöka,
hvart den attributiva bestämningen till en sammansättning hör,
utan det är språkkänslan, som här liksom i andra till
betydelseläran hörande frågor får vara den afgörande instansen.
Att domen alltid blir till viss grad subjektiv och ofta sväf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
