Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Om attributiva bestämningars anslutning till förleden i sammansatta substantiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
8IXTEN BELFRAGE.
mera påfallande: "Med djupa sorgeprkl i myrtengröna drägter44
(Saml. Skrifter, 1837 IV resp. s. 221 o. 129).
Såväl genom detta förhållande mellan attribut och förled
som .i synnerhet genom dess skarpare prononcering i
förledsanslutningen påskyndas ofta adjektivens betydelse förskjutning.
Betydelsen af elektrisk är något annorlunda i elektriska
ljuskronor än i elektriskt ljus, i det senare uttrycket mera
närmande sig den primära betydelsen ’laddad med elektricitet’, i
det förra tenderande åt den sekundära ’som har med
elektricitet att göra’. Denna sekundära betydelse kommer fullt
tillsynes i elektriska kronor och än mer i ett uttryck som
"Elektriska planer i Lund" (Sv. D. 22. 11. 05). Ur uttrycket
"för fullt ångtryck" skulle på samma sätt kunna uppkomma
för fullt tryck, om det förra uttrycket vore gängse o. s. v.
Naturligtvis behöfver ej betydelseförskjutningen följa schemat:
kronor för elektriskt ljus > elektriska ljuskronor > elektriska
kronor, utan förbindelselederna äro mångahanda, och
betydelseutvecklingens stora flod är bred, men att det finnes en
strömfåra, som löper den leden, kunna vi konstatera. När en
dylik sekundär betydelse vunnit tillräcklig styrka, kommer den
artt inverka på det såsom förledsanslutning uppfattade uttrycket,
och en elektrisk instrumentmakare blir då en fullt regelmässig
bildning: en instrumentmakare, som har med elektricitet att
göra, d. v. s. samma förhållande mellan attribut och substantiv
som i en elektrisk ingeniör.
Vi se således, att språket assimilerar in det motsträfviga
uttrycket och bringar det i öfverensstämmelse med sina lagar.
Förledsanslutningens karaktär af undantag bekräftar sig alltså,
men det visar sig också, att detta undantag ej svär mot språkets
lif utan fastmer utgör ett moment i dess utveckling. När
därtill kommer, att förledsanslutningen besparar oss många
och besvärliga omskrifningar och i flera fall är nästan
nödvändig, bör man noga akta sig att skära alla dessa
"undantag" öfver en kam och utmönstra dem ur det vårdade språket.
Men å andra sidan ha ofvan åtskilliga exempel anförts, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
