Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Berg, Ruben G:son. Gustaviansk fraseologi och Tegnérs Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaviansk fra8e0l0gi och tegnérs 8 ve a. 135
I Leopolds Predikaren heter det likaledes:
Naturen blifve här din tröst, liksom din regel
Rad. 41—42.
Kring Roms besegrare, kring Odens ätteläggar
hon gjutit isfyld våg och murat fjällens väggar.
Odens ätteläggar, som äfven finns i omarbetningen af
"Krigssången" (verkställd när?), har väl sitt ursprung ur Clewbergs
Ode till svenska folket, där han kallar svenskarna "Odens
ättlingar". Denna Clewbergs dikt är högst märklig på grund
af sin ifriga maning att nyttja den nordiska gudalärans namn
och gestalter i stället för de grekiskt-romerska och på grund
af sin förhållandevis mycket stora kunskap om Eddan. Dikten
och dess källor förtjänte en särskild undersökning. — "Odens
ätteläggar" återkommer sedan hos Aspelin i hans
"Jomsvikingasaga", som i sin ordning varit af en viss betydelse för
Tegnérs "Fritjof hos jarl Angantyr".
Den senare radens sista ord upprepa Tegnérs egen
framställning i Krigssången: "oss kringmura berg". Både här i
Svea och i Krigssången ("Hvarför vaka ännu Bälten troget
kring en hotad gräns") återkommer den vid denna tid så ofta
poetiskt behandlade synpunkten, att Sverige har en god
försvarsgräns i fjäll och haf. Jag anför här endast ur en i
Carlstads tidning n:r 10—11 för 1811 befintlig politisk dikt,
Blick på det förflutna året (citerad ur Halländska tidningen i
\Vallmarks journal n:r 42 för 1811 och beledsagad af utfall
mot nyromantikerna), raderna:
Wälan. Om fjällens is och Bältens wåg, som swallar
kring Manhems rike — — — —
ej nog beskydda det
(Äfven i orden skogen ~ står hög och allvarsam och
blickar ner på dig synes mig en anklang från Mignons sångs
första vers föreligga; se Risberg, s. 186).
Rad 52. Till denna har Risberg redan gett den närmaste
förebilden (Kellgrens Kantat 1789). För att ytterligare visa
tankens gångbarhet tillfogar jag en parallell från N. L. Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
