Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Berg, Ruben G:son. Gustaviansk fraseologi och Tegnérs Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
KUBEN Gi80N berg.
Likheterna med respektive skildringar i Svea och Manhem
äro ju lätta att se. Det är visserligen sant, som Risberg
framhåller, att det egentligen var Götiska förbundet, som kraftigt
förde fram idén om "hednatidens nordbo som en förebild
för den sjunkna samtiden att efterlikna". Men redan i denna
Oxenstiernas skildring och i Leopolds (delvis här anförda) ord
i Odén finner man denna beundran för de gamla nordborna
och det därmed förknippade föraktet för den förvekligade
samtidens svenskar, som programfästes i Manhem och därefter
i Svea. Gustavianerna togo visserligen detta urfolk något mer
allmänt och sväfvande, men man får inte förbise, att här finns
redan ett af de källsprång, som bilda den stora floden af
götisk hänförelse. — Det nomadfolk, som Oxenstierna beskref,
var egendomligt nog äfven åkerbrukande; ej blott lian, utan
också plogen tillhörde dess verktyg. Denna osäkerhet i
konturteckningen är likartad med den, som röjer sig hos Tegnér
i Svea, då han inte bara tillägger ursvenskarna utmärkta
vetenskapliga och vittra förtjänster, utan också (rad. 85—86)
ger dem en religiös åskådning af mycket sentida slag.
Rad. 85: med hjertat blödande, men styrkans lugn på
pannan. Jämför A. G. Silverstolpes: "den bär på pannan
lugn, hvars inre sorgen gnager".
Rad. 91. I ädle, mossa gror på edra glömda ben
är en tämligen stereotyp fras, som här kan jämföras med
Silverstolpes (Saml. dikter I: 64):
denna jord, der mina fäders ben
sig hvila, täckta af en m&ssig sten.
Rad. 95—102:
O blygd, är detta er, är detta Göters stam,
fåfäng lig, glitterströdd, småsinnad, aftmdsam,
med sina små begär, med sina halfva dygder,
och Söderns yppighet i fattigdomens bygder?
Hvar är din forna kraft, ditt forna allvar? Hvar
det hjeltenamn, o folk, som trötta ryktet bar?
Och nitet, som gaf gods, gaf lif för statens heder,
och ärans gudadröm och fädrens enkla [rena] seder ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
