Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Berg, Ruben G:son. Gustaviansk fraseologi och Tegnérs Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaviansk fraseologi och tegnérs svea.
141
Rad. 107—8, det retoriska utropet:
Hvad säger jag ? O Otid, o Sverige, Vasars jord!
förlåt den vilda sorg, förlåt en ynglings ord.
erinrar, som Risberg påpekar, till sin första rad om Lidners
O mina fäders land! O Sverige, Vasars rike.
Den andra raden för i minnet flera utrop med en yngling
(= förf.) som centrum, t. d. i Choræus Yppigheten:
Glöm och förlåt det nit en ynglings hjerta dårat,
Glöm att hans svaga suck ett heligt minne sårat.
eller i Wallins Uppfostraren:
Gud! om en ynglings suck igenom molnen hinner
Rad 114. beskyddar Carl ännu ruiner, som han bergat.
Vid denna tid talade man gärna om Sveriges ruiner, vanligen
som i Silverstolpes "Friheten" med enstaka kolonner kvar:
Men du förgäte ej de Simeon-djerfve män,
som på en ramlad Stats ruiner stodo än,
och en och ann kolonn med sina skullror stödde,
Rad 116. Oskar växer upp att föra Fingals svärd
innehåller, som bekant, en afsiktlig anknytning till Ossian.
I stilistiskt afseende tillhöra ossianismerna i Svea annars
naturligtvis diktens senare afdelning; jfr Hasselqvist "Ossian" sid.
154 och Erdmann, E. Tegnér, sid. 41. De inskränka sig
för öfrigt till ett fåtal, nämligen: 11 Se högarnas famnar
upplåtas med dån, och fädernas hamnar stå upp derifrånu — ehuru
"hamnar af fäder" finnes i Leopolds Det slutande
århundradet —; Mulna hjeltar skaka fädrens spjut; Fädren ~ klappa
från högen i dimmiga händer; Barderna qväda de bleknades
lof; Der växer en blomma i hvarje hans spår — i Knös
prosaöfversättning (I: 104): "Blommor uppväxa under dess lätt
slintande fot"; liknelsen var för öfrigt mycket vanlig och hittas
hos Goethe: Unter seinen Fusstritt werden Blumen (1772),
Young: Or trace his Footsteps by the rising Flowers (se
Kutschler, Das naturgefühl in Goethes lyrik, sid. 81) — och
skeppen dansa öfver ocean — hos Knös (II: 66): "Hans svarta
skepp dansade på oceanen"; om själfva föreställningens sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
