Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Hylén, J. E. Några skolgrammatiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
j. e. hylén.
talspråkets omhuldade skötebarn. Och estetiskt sedt vore det
helt enkelt oklokt att beröfva vårt skriftspråk ett
skönhetsmedel, som det hittills med så stor framgång användt. För
öfrigt har jag visst icke utan någon inskränkning försökt lossa
på de fjättrar, som nu binda dylika konstruktioner, ty jag
framhåller mycket kraftigt, att man i alla sådana fall måste
undvika tvetydighet, och att äfven jag. helst ser i satsens
början stående attributiva satsförkortningar hänförda till subjektet,
det visar jag bäst genom den regel, jag i min artikel
uppställde, och hvari jag just framhäfde, att sådana
satsförkortningar helst borde och i fall af tvetydighet inåste hänföras
till subjektet. Min enda fordran var, att sådana konstruktioner
ej skulle uppfattas soin språkvidriga, ifall de utan att inkräkta
på tydlighetens kraf hänfördes till annan satsdel än subjektet,
en fordran, som ju lektor Landtmanson uti åtskilliga fall
liberalt tillmötesgått i sin nya bok (ss. 18 ff.).
Redan härutinnan men ännu mer med afseende på min
andra, af lektor Landtmanson helt godkända, fordran på
rättighet till samordning af bisats med en satsdel eller
satsförkortning står en så vidsynt modersmålslärare som lektor
Natanael Beckman långt till höger om vår grånade kriarättare.
I allmänhet varnar den förstnämnde också för att taga en
språklig företeelse för god, därför att den kan uppvisas hos
våra store författare. Och i sin anmälan uti Göteborgs
Handelstidning af Beckmans grammatik stryker docenten Elof
Hellqvist icke utan nöje under detta "gyllene ord". Men jag
djärfves påstå, att denna fruktan att gå för långt i
eftergifvenhet för våra författares språkbruk förleder lektor Beckman
att i sin på samma gång roande och instruktiva antibarbarus
mönstra ut fullgoda svenska vändningar. Professor Noreen
kan ej heller (Språk och Stil V: s. 92) "med författaren
fördöma felen" "så börjar själf plågeriet för att döda köttet";
"under sång och muntert samspråk gick tiden raskt". — Det
sist anförda exemplet klingar t. o. m. i docenten Hellqvists
öron (jfr ofvan nämnda anmälan) som oklanderlig svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
