Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Hylén, J. E. Några skolgrammatiska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
j. e. hylén.
sen, londontornet, lübecksångaren, parisbörsen,
petersburgsarbetare, potsdambanan, pragfördraget, wiensocieteten, bilddyrkan,
ståndsförsamling, benediktinkloster, jesuitkyrka, amarantorden
klinga mera tilltalande för svenska öron.
Föga förv&nansvärdt är det emellertid, att dylika
sammansättningar s& yppigt frodas i nysvenskan, då de högsta
målsmännen för vårt språks renhet och rykt utan vidare taga dem
för goda. Ja, Svenska akademiens på sin tid störste nordiske
språkman, bibliotekarien J. E. Rydqvist, förklarar (Svenska
språkets lagar 2, ss. 348, 352), att man ej kan använda "ett
artikuleradt namn" som första ord i en sammansättning,
hvarför man för "städer utomlands" (bör utvidgas till orter, jfr
tyroler-alperna, schweizer-ost) plägar tillgripa det tyska -er, som
endast i vissa fall kan utbytas mot -s, t. ex. nürnbergskram
(= nürnbergarekram). För så vidt jag sett, är det endast
lektor N. Linder, som höjer ett matt varningens rop (Regler
och råd s. 110) mot dessa snyltgäster, i det han manar oss
att motarbeta "bruket att af icke-skandinaviska orters namn
bilda ett slags adjektiv genom att till dem foga -er". —
"Emellertid förekomma de ganska allmänt", tillägger han resigneradt,
liksom lönade det ej mödan att upptaga striden mot dem.
Men trots inkräktar nes stora hop få vi ej låta modet falla,
och ingalunda må vi sky denna strid, då vi ha den stora
fördelen att kunna hänvisa till fullt språkriktiga förledsbildningar
(om dessa se Beckman, Sv. språklära s. 185). Omöjligt är
naturligtvis att förklara dessa förled såsom substantiv i pluralis,
ett kompositionssätt, som är ytterst ovanligt i vårt språk.
Visserligen ligger det någon öfverdrift i Rydqvists försäkran
(Sv. spr. lagar 2: s. 314), att svenskan aldrig tillåtit
sammansättning med annan plural än den gamla genit. på -a, t. ex.
manna-vett. Han medger ju själf angående nipperbod,
nipper-tippa o. dyl. (Sv. spr. lagar 5. ss), att deras förled är det
"endast gångbara" nipper; om sedan singularen nipp
någonsin funnits i svenskan — denna form är dock upptagen i D.
A. Sundéns Ordbok öfver svenska språket (1888) och ännu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
