Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Lindqvist, Axel. Oförvägen, förvägen och liknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
AXEL LINDQVIST.
I det sist anförda exemplet har unvorwegen
uppenbarligen alldeles samma betydelse, som det sv. oförvägen har
i de ovan anförda exemplen. Men denna betydelse anser
Lübben vara uppkommen genom bildlig användning av
unvorwegen i den betydelse, det hade i det första belägget,
där det betecknade "etwas was sich nicht bewegen, heben
lässt, ungemein schwer", alltså negerad form till ett adj okt
1-verat part. v or w egen, som hör till det ej reflexiva vorwegen
"bewegen, fortbewegen a.
Det är givetvis svårt att endast med stöd av detta ringa
material uttala sig om förhållandet mellan dessa ord och deras
betydelser. Ehuru jag icke vill förneka, att en bildlig
användning av unvorwegen "immobilis" i bemärkelsen
"un-erschrocken, mutig" vore alldeles otänkbar, tror jag dock icke.
att denna betydelse på det sättet är härledd av den förra.
Fastmer håller jag för sannolikt, att unvorwegen
utvecklat betydelsen "unerschrocken, mutig* ur det till det refl.
verbet hörande participet v o rw egen genom anslutning
närmast till det liktydiga unvorver(e)t, unvorvar(e)t, vidaiv
kanske till unvorschemet, alltså på ett sätt fullkomligt
analogt med det, varpå förvägen enl. Noreen i svenskan skulle
ha blivit o förvägen, och med det, varpå oskärad blivit lika
med skär, ofläckad. Efter att ha antagit denna nya
betydelse har ordet enligt min mening inlånats i sv.
Tidpunkten för ordets uppträdande i vårt språk gör det
synnerligen antagligt, att ordet från lågtyskan kommit till oss.
Förvägen åter kan ju, formellt sett, vara identiskt såväl
med det ht. verwegen som med det lt. vorwegen. Att
döma efter den tid, då det först uppträder i vårt språk, slutet
av 1600-talet eller 1700-talets förra hälft, kan man väl anse
för avgjort, att det kommit till oss från ht. Att det lyckats
vinna burskap hos oss, oaktat det har alldeles samma
betydelse - - aoförfäradtt som dess formella negation, det redan
naturaliserade oförväget!, är kanske ägnat att väcka någon
forvåning. Måhända har det stötts av anslutningen till föwågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>