Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Lindqvist, Axel. Oförvägen, förvägen och liknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O FÖRVÄGEN, FÖRVÄGEN OCH LIKNANDE. 183
(= nht. verwogen), en yngre participialbildning till samma
verb, som helt säkert för svensk språkkänsla associerat sig
med det äldre nsv. förvåga, förvåga sig, och med det moderna
våga. Dessutom har man väl anledning antaga, att orden, av
utländsk börd, som de äro, och utan anslutning till
motsvarande verb, till sin egentliga betydelse aldrig stått fullt klara
för språkmedvetandet.
Hos förf. från det sist förflutna årh. förekomma förvägen
och o förvägen om varandra, utan att jag med det material,
som stått mig till buds, kunnat konstatera någon avsevärd
skillnad i frekvens eller stilvärde. —
En annan parallell till denna egendomliga företeelse är
oförmäten i betydelsen förmäten. Härpå kan jag dock endast
anföra ett enda belägg. I M. Roos bok "Genom skuggor"
211 (1891) läser man:
"Men nu får pastorn igen förlåta, att jag ä’ så
oförmäten, men jag säger rent ut, som jag tänker–-
Det dithörande subst, har jag funnit två ggr i
motsvarande betydelse, dock hos samma förf.:
"Ja, nu får jag allra först be pastorn förlåta min stora
oförmätenhet att komma så här–-" ib. 207.
"Och di troende–-ja, nu säger jag sanningen
rakt ut, som den faller mig på läppen, och pastorn får förlåta
min oförmätenhet, men si skrym ta, det har jag nu aldri’ kunnat
me’, förstås,–-" ib. 209.
Den talande — densamme på alla tre ställena — är en
gammal norrländsk arbetare.
Här är det tydligen associationen med oförskämd och i
andra hand väl oblyg, som skapat oförmäten med betydelse av
förmäten. Beaktansvärt är, att även detta ord är ett lånord,
utan anslutning till något verb och utan riktigt fast rot i det
språkliga medvetandet. —
Ett tredje likartat exempel är ofredad i betydelsen "ostörd,
i fred, fredad". Det enda belägg härpå i litteraturen, jag
känner, är följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
