Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
HERMAN GEIJER,
icke, eller åtminstone icke tydligt, sammansättningar med
namn på någon annan lokalitet. Ursprungligen har dock
detta varit förhållandet äfven med flera af dessa, och antalet
af de namn, som från början utgjort en direkt beteckning af
berget eller höjden själf, blir ett fåtal, hvilket fåtal också i
sin ordning ofta visar en prägel af oursprunglig och tillfällig
namngifning. De utgöra i några fall en direkt eller genom
liknelse gjord karaktärisering af höjden, såsom tørasn
Torr-åsen och svynasn Svinåsen i Multrå. Detta senare namn
jämte Galtryggen förekommer flerstädes inom området som
benämning på smala, långa åsar, längs hvilka gärna en väg
leder. Det synes ej vara ursprungligt på det berg på
gränsen mellan Sånga och Multrå, där kartan utsatt det i
öfverensstämmelse med det i byarna vid älfven nu gällande och
därför allmännast bekanta namnbruket. Denna användning
af namnet Svinåsen tycks ha uppkommit genom omedveten
öfverföring från den ås inom Öfverlännäs’ socken, som
bildar bergets fortsättning åt sydost, ehuru denna fortsättning
icke är direkt sammanhängande med berget, utan skild
därifrån genom de myrar, öfver hvilka sockengränsen går. I Dals
socken kallas denna ås fortfarande ensam för Svinåsen, och
den är där särskildt bekant därför att den gamla, nu föga
använda gångstigen från Mo i Dal till Klofsta i Sånga gått
längs efter den, uppe på själfva ryggen. Den på kartan
utsatta nyare gångstigen går nedanför i en bäckdal på Östra
sidan. Andra namn härledas från någon särskildt
framträdande punkt i berget, såsom dørabærja Döraberget i Dal,
uppkalladt efter en grotta, som kallas døra, Döra (om formen
jämför i det följande under II 5), andra efter någon på berget nu
eller förr befintlig inrättning, såsom olgagbærja Älggårdsberget
i Multrå, efter en nu försvunnen och glömd älggrop, eller efter
djurlif, såsom uvbærja Ufberget i Långsele, eller efter
människor, hvilkas namn på något sätt blifvit förbundna med berget,
såsom mas-samalsbærja Matts-Sammelsberget och lapbe»fkuln
Lappbergskulfen i Graninge. Intet enda namn utgör ett
osammansatt bergbetecknande ord.
På det hela taget förefaller denna namngifning mycket
ung ocli mycket lätt genomskinlig. Visserligen är ofta
anledningen till att ett berg erhållit ett visst namn fördunklad
eller förgäten, men de ord, som utgöra namnets
beståndsdelar, äro i de flesta fall otvetydigt igenkännliga, också där
betydelsen icke längre är lefvande för folkets uppfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
