Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTALA O UT NAMNS UPPTAGANDE I RIKSSPRÅKET. 219
förvanskade, då de skulle skrifvas, ocli många sådana
förvanskade namnformer ha sedermera blifvit häfdvunna icke blott
i skrift och på skriften beroende riksspråksuttal, utan äfven
i dialekten. I äldre tider har det förnämligast varit de
bildades talspråk, som upptagit sådana i skriften omstöpta
namnformer, men nu för tiden ha sådana synnerligen lätt att
inkomma äfven i allmogens tal. Den dialekttalande tror gärna,
att den dialektala namnform han använder är oriktig, och att
i stället det han ser tryckt eller skrifvet eller hör
öfverklass-personer använda, är den riktiga formen, fastän det ofta.
utan att han vet det, är en på missförstånd beroende
förvanskning af dialektformen. Han försöker då också gärna att
tillegna sig den som riktigare eller finare ansedda formen.
Ar det ett namn, som är mycket invandt i dialektformen, så
har den nya formen icke så lätt att undantränga den gamla
ur dagligt tal. I detta kan den sistnämnda vara förhärskande
eller t. o. m. enarådande äfven där män allmänt vant sig att
betrakta en annan, vanligen från skriften bekant namnform
som ’rätta namnet’. För att veta i hvilken form ett namn
är brukligt eller användbart, behöfver man känna både dess
förekomst i den oberörda dialektformen, i skrift ocli i det af
skriften beroende eller influerade uttalet. Uppgifter om hvad
som är det vanligaste eller det rätta måste däremot alltid
upptagas med kritik, då omdömena därom gärna äro mycket
subjektiva. I allmänhet saknas också insikt om att de
dialektala namnformerna i de flesta fall äro de ursprungliga eller
de som renast bevara det ursprungliga, under det att
skriftformerna äro försök att återge dessa, samt att dessa försök
ofta kunna vara misslyckade.
Om ett namn i skriftformen blifvit förvanskadt, men i
den förvanskade formen vunnit allmän användning och
utbredning, såsom t. ex. namnet Sollefteå, så torde icke från något
håll en återgång till en ursprungligare eller rikare form
ifrågasättas, äfven om en sådan kvarlefver såsom här i de dialektala
formerna so kat sobat Såføt, Såfät. Ar däremot ett sådant
af gammalt förvanskadt namn icke så allmänt bekant öfver
hela landet, utan af mera begränsad, lokal betydelse, har
Ortnamnskommittén om möjligt velat föreslå en ny namnform,
afsedd att i modern riksspråksgestalt motsvara namnets
ursprungliga lydelse, sådan den framgår af dialektuttalet ocli
äldre skriftformer. Detta har ledt till förslag så starkt af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
