Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dialektala 0rtnamn8 upptagande i riksspråket. 223
öfrigt det förhållande rum, att om också namnformen Nordsjö
är officiellt fastställd för byn, så är den det icke för sjön,
och hänsynen till ett jordeboksnamn har således här ledt
till att två ortnamn erhållit en onödigt felaktig form.
Synnerligen talrika torde likväl icke de fall kunna bli, i hvilka
en afvikelse från den officiellt fastställda namnformen är af
praktiska skäl oundgänglig, men dess flera äro de namn, för
hvilka icke någon vedertagen skriftform, vare sig officiellt
fastställd eller ej, finns att rätta sig efter, och med hänsyn
till då uppstående namnfrågor torde de förfaringssätt, som
kunna ifrågakomma, förtjäna att något diskuteras med
särskild tillämpning på norrländska förhållanden.
2. Om förhållandet mellan de dialektala och de
riksspråkliga namnformerna.
Såväl i fråga om ortnamn som i öfrigt intar de bildades
språk, det lokala riksspråket, en något annan ställning i
Norrland än i det öfriga Sverige. Den norrländska landsbygden
liar tills för få årtionden sedan till allra största delen haft
jämförelsevis oblandad allmogebefolkning. De ståndspersoner
som funnits ha varit för få och för litet skilda från det
öfriga folket för att bilda ett så betydande riksspråkstalande
befolkningslager, som det öfriga landet i allmänhet under
längre tid ägt. Naturligtvis har det funnits ställen, en del
bruk, prästgårdar m. m., där det ej talats dialekt, utan ett
språk, som mer eller mindre närmat sig till att vara riksspråk.
Men man vet också med säkerhet, att det i t. ex. flera
prästgårdar talats så godt som ren dialekt ännu för en eller
ett par generationer sedan. Och ännu i dag spelar dialekten,
naturligtvis ej minst i fråga om ortnamn, en betydande roll
äfven hos bildade, som tillhöra inhemska släkter. Man torde
i allmänhet kunna förutsätta, att de dialektala namnformerna
i Norrland öfver hufvud taget ha en större gångbarhet bland
alla samhällsklasser än motsvarande namnformer i andra delar
af landet. Under de sista årtiondena ha språkförhållandena
undergått en synnerligen hastig utveckling, och därvid har
den starka uppblandningen med främmande element i förening*
med bristen på nog starka inhemska riksspråkstraditioner
gjort det icke dialektala språkbruket mycket heterogent och
vacklande. I särskildt hög grad framträder detta i namnen,
såväl bland allmogen som bland öfverklasspersoner. Mycket
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
