Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
HERMAN GEIJER,
blir till Sundet och Grundet, mar avrita Märavika (på
konceptkartan skrifvet Marvikeri), blir till Märrviken, och snttskoln
Sn#-skåll’n blir till Snödskallen, emedan är samma ord, som i
riksspråket fått formen snöd och som ursprungligen haft den
betydelse, som det ännu har i detta ortnamn och i dialekten för
öfrigt: kal, naken, alltså: berget med den kala skallen, den
trädlösa toppen. Skrefves detta namn Snöskallen, som en del af
mina sagesmän helst ville ha det, skulle det väcka den oriktiga
föreställningen, att namnet vore sammansatt med ordet snö,
och ett däremot svarande uttal. Skrefves det Snåskallen,
såsom en annan del af mina sagesmän hellre ville ha det, väckte
det äfven en oriktig betydelseassociation, emedan det i dialekten
finns ett verb sna snå med betydelsen blåsa kallt.
Visserligen blir formen Snödskallen så olik sn#skåll’n, att den icke
torde utan en viss svårighet genast igenkännas af
allmogepersoner i allmänhet, men svårigheten är dock icke större,
än att sammanhanget så småningom skall kunna begripas, ocli
för den ömsesidiga förståelsen mellan riksspråks- oeh
dialekt-talande torde denna form vara den minst vilseledande af alla
möjligheter, som finnas att välja på. Och om också införandet
af en sådan namnform som Snödskallen till en början kan
möta några betänkligheter hos ortsbefolkningen, så torde det
åtminstone ifråga om de förut anförda exemplen Vågen o. s. v.
kunna allmänt erkännas, att den omtalade
transformeiingsprin-cipen ej ledt till större förändringar, än att namnen
fortfarande bli utan vidare igenkännliga för hvem som helst.
Riks-språksöfverflyttningar af detta slag ha också alltjämt försiggått
af sig själfva, fast inkonsekvent och blandade med missförstånd.
Det saknas också ej exempel på att dialektnamn på detta
sätt fått en naturligt motsvarande riksspråksform både i tal
och skrift på orten, men att denna riksspråksform ej trängt
igenom, utan på kartor, i jordeboken, i kyrkboken eller i andra
handlingar fått vika för en oförmedladt upptagen dialektform,
som för öfrigt ofta blifvit olämpligt återgifven eller som genom
sin form varit egnad att framkalla en oegentlig uppfattning,
stundom i förening med ett oriktigt uttal. Ett exempel på detta
sista förhållande erbjuder ett af de nyss anförda namnen :
Sunne, hvilken form kartan i öfverensstämmelse med jordeboken
behållit, men som af personer, hvilka ej i denna skriftform
igenkänna riksspråksordet sundet, uppfattas i analogi med
andra för dem bekanta namn, och till följd däraf uttalas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
