Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Geijer, Herman. Om sättet för dialektala ortnamns upptagande i riksspråket I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTALA O UT NAMNS UPPTAGANDE I RIKSSPRÅKET. 227
annan accent, på samma sätt som t. ex. det jämtländska eller
värmländska sockennamnet Sunne.
Det är dock långt ifrån alla dialektnamn, som med en
så lätt ändring som de nyss anförda kunna transformeras till
en riksspråksform, som i både betydelse ocli ljudgestalt visar
genomskinlig motsvarighet mot dialektformen. Ju mer dialekten
aflägsnar sig från det vanliga svenska riksspråket, och ju mer
ortens namnskick antagit en prägel, som skiljer sig från det
allmännast vanliga och mest bekanta, dess större bli i
allmänhet svårigheterna vid en namntransformering, som åsyftar
att utbyta dialektformerna mot sådana riksspråksformer, som
namnen borde ha utvecklat sig till, under förutsättning att
de ej varit dialektord, utan riksspråksord. De namnformer
man på detta sätt får fram bli i en mängd fall konstruerade
former, som aldrig existerat, och det är på förhand gifvet,
att om de ej mycket nära sluta sig till hvad som redan brukas
i tal och skrift, komma de att förefalla främmande och få
svårt att vinna burskap bland dem, som skola använda namnen.
En sådan konstruerande namntransformering har heller aldrig
uppställts som en på alla fall tillämplig princip; men den har
dock i ej så liten utsträckning tillämpats, äfven där resultatet
blifvit nyskapelser, som skarpt afstuckit från de förut
existerande namnformerna. Bland de af Ortnamnskommittén på
Sollefteåbladet föreslagna namnformerna befinna sig flera
sådana nyskapelser, af hvilka dock de flesta ej inkommit på
kartan, då de gällt jordeboksnamn.
Det lämpligaste exemplet till belysning af förhållandena
i ett sådant fall torde vara bynamnet Nässjö i Långsele.
Kartan använder, i öfverensstämmelse med jordeboken, formen
Nässjöf hvilken form äfven på orten i skrift och riksspråkstal
är den kanske mest använda. Men vid sidan däraf användes
äfven formen Nässe, likaledes både i tal och skrift. Af dessa
former är Nässe dialektformen na sa, normalt utvecklad ur en
afledningsform af ordet näs. Nässjö är ursprungligen ett
skrifvarförsök att uppsnygga den antagligen som alltför bondsk
betraktade formen Nässe. Sannolikt har man trott, att
dialektordet varit en förvrängning af Nässjö, under det att verkliga
förhållandet är det motsatta. Vid denna namnförändring kan
också den omständigheten ha medverkat, att i grannskapet,
på föga mer än en haifmils afstånd, finns en sjö med namnet
Nässjön. Sjöns namn har dock ingenting att göra med
by-namnet Nässe, utan kommer af namnet på en annan by: Näs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
