- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjette årgången. 1906 /
249

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Smärre bidrag - 15. Alfred Stenhagen. En emfatisk superlativus - 16. K. B. Wiklund. Fågelbit och “gök“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SMÄRRE BIDRAG.

249

Anmärkningarna till dessa folkvisor meddela nu den
upplysningen, att tvenne uppteckningar från Västergötland ha
ordet fre-främsta, och att man därför ej velat ändra uttrycket.
Utan att våga mig på någon förklaring af en dylik
redupli-kation, vill jag dock erinra om ett kändt sakförhållande. Om
man med särskildt eftertryck vill uttala ett trestafvigt ord,
så flyttar man ibland tonen till första stafvelsen t. ex. omöjlig
blir omöjlig, absolut blir absolut. Skulle nu nämnda
redupli-kation i det tvåstafviga ordet främsta vara en ersättning för
denna accentflyttning? Eller är det rytmen, som framkallat
den? I sammanhang härmed må emellertid påpekas, att denna
reduplikation tyckes tala för den förklaring, enligt hvilken det
engelska ordet tee-total(l)er är uppkommet af ett redupliceradt
t, som skulle skänka ordet mera eftertryck.

Alfred Stenhagen.

16. Fågelbit och "gök".

I en artikel i denna tidskrift (VI: 95 ff.) har professor
Lidén uppvisat, att vårt bekanta uttryck gök = "kaffehalfva"
är en förkortning af en sup för göken. Denna sup plägade
mån taga för att ej bli "dårad" af denna märkvärdiga fågel,
hvilket skulle ske, om man finge höra den på fastande måge.
I somliga tfakter tog man sig af samma anledning en bit mat,
en "fågelbit".

Det är då kanske icke ointressant att konstatera, att
sedvänjan att taga sig en fågelbit äfven förekommer hos ett
af våra närmaste grannfolk, nämligen lapparne, i en form,
som kanske kan bidraga till utredandet af denna samma
sedvänjas historia.

I olika trakter är (eller var) bruket något olika. Jag
meddelar här de notiser, som varit mig tillgängliga, i
geografisk ordning från söder mot norr.

Åsele lappmark: "Lådde Bitta [fågelbit] börjar med
Kråkan, slutas med Göken, börjas då den första Vårfogeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1906/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free