Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Smärre bidrag - 16. K. B. Wiklund. Fågelbit och “gök“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
SMÄRltE BIDRAG.
[d. v. s. kråkan] höres, slutas när de hört Göken första gången
som är den sista af flyttfoglarne." — — "Låddebitta togs
strax de vaknade våren för Wuortj [kråkan], Njuktja [svanen],
Gase [vildgåsen], Kurrte [lommen], Myrmäkra [enkel beckasin],
Njurgo [svärtan], Sjurjak [ljungpiparen] för att ej bli
nedträckad." Ur de Nensenska samlingarna på Upsala Univ. bibi.
Dorotea i samma lappmark: Man tog en Låddebitta
för att icke bedåras (paiketowet: beschissen werden) af
"myrsnipa", lom, kråka, gök. Nensen.
Lycksele lappmark, Ranbyn: Man blir nedträckad
äfven af grodan, då man ej ätit någon fågelbit. Nensen.
Vesterbottens (?) lappmarker: "Lådde-hitta, ita
ap-pellabatur cibi buccea, quam mane evigilantes olim sumebant
Lappones, verno tempore, ne jejunis avium primo vere
adve-nientium audire illis accideret cantus, quod nunquam non maluni
futurum esse omen crediderunt, præsertim si cuculi exaudissent
vocem. Hoc ipsum malum appellabatur låddist paikatallet
[von vögeln beschissen werden], Svetice dåras af foglar: unde
Svecos eadem occupatos fuisse superstitione facilis est conclusio.
— — — — Lådde-bitta, kallas ock annars en liten
mat-smula, eller en liten frukost-bit [alltså generaliseradt]." Lindahl
et Ohrling, Lex. lapponicum 1780.
Äfven i Gellivare tog man enligt Nensen en fågelbit
för att icke bli nedträckad af göken, lommen,. kråkan och
beckasinen, hvilket skulle vara farligt. Enligt mina egna
uppteckningar tager man därsammastädes en lottë-pihttä för
att inte kiehkai paihkähtallat (vom kuckuck beschissen werden).
Torne (?) lappmark: "Den, der faar høre enkelte
Vaarfugle skri ge, førend han har spist — eller paa fastende
Hjerte, skal blive udsat for noget Ondt. Nogle Lapper,
for-tæller man, ere saa forsigtige, at de have en Bid Brød under
Hovedet paa sit Leie for strax at kunne tage det, idet de
vaagne. En saadan Madbid kaldes lodde-bitta. Det er dog
kun første Gang om Yaaren, naar en saadan Fugl viser sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
