Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dialektala ortnamns upptagande i ltlksspkäket. 19
I de allra flesta fall kunna dock sådana i varianter
klufna namn, liksom namn, som utan klyfning i varianter
urspårat från sina ursprungliga associationer och under
utvecklingen till en ny form utsatts för nya, fördunklande
associationsinflytanden, ännu låta sig återföra till en relativt
ursprunglig lydelse. Stundom kan ett sådant återförande
göras någorlunda säkert endast eller hufvudsakligen med hjälp
af äldre skriftformer, men ofta, kanske oftast, kan man i
lefvande, fast numera undanträngd tradition finna den
erforderliga ledningen, och då ej sällan både säkrare och
fullständigare än några skriftformer kunna ge den. Den namnform,
man på detta sätt kommer till, är icke alltid en till riksspråk
transformerad form. I första hand är den i regel ett äldre
stadium af dialektformen, och huruvida denna kan och
behöfver transformeras, eller redan förut har brukat transformeras,
beror af alldeles samma omständigheter, som i fråga om de
dialektnamn, vid hvilka något återförande på ett äldre stadium
ej ifrågakommer. Den här ifrågavarande namnbehandlingen
torde därför, oafsedt huruvida den är förenad ined
transformering eller icke, kunna kallas rekonstruktion.
Några representativa exempel må anföras. På det nu
utkomna kartbladet förekommer namnet Bringtjärnberget på
ett berg, som på konceptkartan kallades Brinntjärnberg. I
dialekten har jag funnit namnformerna: brinfåaYfbær]a jämte
brig- och bhn-. Af dessa föreföll brtg- a priore sannolikast,
men hos mina sagesmän kunde jag ej finna någon hemul för
att föredra den formen, lika litet som någon af de öfriga.
En bekräftelse af antagandet om formen Br ingtjärnbergets
ursprunglighet har sedermera påträffats i namnet Bringtjärn
som på ’Långsile Sockns geographiska Charta’ af 1753 (i
Landtmäterikontorets arkiv N 5, fol. 77) användes om
tjärnen norr om berget.
Ett exempel, i hvilket äfven den muntliga traditionen
spelar en roll, är namnet på ett berg i Ragunda, hvilket
vanligen kallas vo§bærja Vårsbärje. I detta ord kan £ i och för
sig, tänkas ha uppstått ur fr + s. liksom ur flera andra
tänkbara ljudförbindelser. Somliga associera därför namnet med
ett i andra ortnamn ingående ord vak vå(* affall efter af verkning
m. m., andra kännas ej vid denna association, men ej heller
vid någon annan, utan stanna i ovisshet, om de reflektera på
namnet, och äro villrådiga, om de skola skrifva det. För en
och annan särskildt väl orienterad och traditionskunnig är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
