Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
heuman (i e mek.
namnet regelbundet skulle haft i riksspråket (ex. Värfsbcrget).
Denna rekonstruktion kan ske dels till äldsta lefvande tradition
(ox. Kattdals forsén), dels till endast med stöd af äldre
urkunder gifna former (ex. Gjolbäcksjön, som ehuru endast en
grafisk förändring, likväl genom att antyda ett visst ursprung
är en rekonstruktion), dels någon gång till former, som man
endast slutit sig till (ex. Sjulsingeàn). Några få fördunklade
och i varianter klufna namn låta sig icke med tillgängliga
källor rekonstruera (ex. Bär dalsberg en). Namn med fasta
skrift-associationer skrifvas i enlighet med dessa (ex. Odingsàn, Edsla).
För en transformerings användbarhet är det relativt likgiltigt,
huruvida den utgör en fullt regelbunden motsvarighet till
dialektformen eller ej (ex. Alderän. FrodhÖjden).
.7. Utgör den riksspråkliga ortografien ett hinder för dialektala
namns upptagande utan transformering?
Nu återstår frågan huruvida de namn, som enligt
ofvanstående skulle upptagas i riksspråksskrift utan transformering,
alltid kunna återgifvas på ett utan svårighet igenkännligt sätt
med vanliga bokstäfver. Med flertalet af dialektnamnen låter
detta sig göra utan väsentliga hinder; men det blir alltid
en ej obetydlig del, hvilkas skrifning medför svårigheter,
sådana som ofvan framhållits i fråga om ocfarari Årderån, sngskoljj
Sn#skåll’n och andra. De flesta af de mera svårskrifna namnen
tillhöra dock någon af de kategorier, i hvilka redan de förut
framställda synpunkterna kräfva transformering, hvarigenom
svårigheterna af en direkt skrifning efter dialektuttalet
undvikas. Af de återstående anför jag de exempel, i hvilka
skrifningssvårigheten synes störst.
Det bergnamn i Multrå, som på kartan i enlighet med
Ortnamnskommitténs förslag skrifves liàbberget. uttalas i
dialekter rsbærja eller rsbærja, alltså på ett sätt, som ganska
betydligt skiljer sig från det denna skrifning närmast är egnad
att framkalla. Dels är vokalen i första stafvelsen ej något
slags å-ljud, utan tf, soin dock här liksom i flera föregående
fall står i stället för den vokalvarietet jag i
primäranteckningarna skrifvit # (jfr 8. o. S. VI s. 225, noten), dels är det ej
något verkligt långt b-ljud, som följer omedelbart efter detta
tf, åtminstone är det ej likt ett riksspråksenligt uttal af långt
b i denna ställning, utan det är väsentligen endast ordets
aceentuering i dialekten, som framkallar ett intrvck af att b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
