- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjunde årgången. 1907 /
33

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dialektala o utnämns upptagande i riksspråket.

33

hade att räkna med lätt genomskådade dialektala ljudlagar
och vid sidan däraf riksspråkliga sådana, visande en lika stor
konsekvens som de dialektala, eller större.

<S. Hur böra de utan transformering upptagna dialekt ala namnen
behandlas med afseende på böjningsformen ?

I det föregående har uttrycket riksspråkstransformering
tagits i en så specifik betydelse, att det innefattat icke den
formförändring i sin helhet, som hvilket som helst dialektord
måste genomgå, då det inkommer i riksspråk, utan endast en
sådan medvetet gjord ombildning, som åsyftar att gifva
dialekt-namnen en fullständig, äfven till stambildningen utsträckt
öfverensstämmelse med det för riksspråket normala. Men
äfven när ett namn eller ett annat dialektord inlånas i
riksspråket med bibehållande af sin dialektala stam, undergår det
alltid en slags transformering. Denna sträcker sig i första
rummet till uttalet, som därvid mer eller mindre uppgifver
den dialektala prägeln och närmar sig det riksspråksenliga,
och därnäst till böjningsformen och den grammatiska typen i
det hela, som likaledes anpassas efter riksspråkliga
förhållanilen. Denna sistnämnda anpassning framträder helt naturligt
ofta icke i tal, men kommer gärna mera till synes i skrift.
Dialektala namnformer som ftfarföafija Fiskjartjärna (Edsele),

tmteda Metede (Ragunda), loma Lomma (Resele), alrjajßana
Ä(-jetjäna (Håsjö), ravabarja Rävabärje (Graninge), bkesi- eller
bfresabætye.- B^esi- eller Btesebärje (Multrå) bli på detta sätt
i skrift till Fiskartjärn, Metedct, Lommarna (namn på tre
små sjöar i Resele, af hvilka den största på grund af
form-iikliet liknas vid en lom) Älgtjärn, Räf ber get, Blesigberget.
Ett par af dessa namn äro exempel på att anpassningen, äfven
j skrift, endast blir partiell. Så borde namnen på -tjärn i
grammatikenlig riksspråksform skrifvas -tjärnen; men hvarken
i skrift eller ännu mindre i tal är denna form fullt bruklig i
det lokala riksspråket. Den kanske vanligaste uppfattningen
af begreppet riksspråk tenderar visserligen till att som sådant
erkänna endast det, som öfver hela landet gäller för att vara
den rätta’ formen och som därför användes, när man
eftersträfvat’ ett språkriktigt uttryck, alltså med principiellt
uteslutande af allt det, som här kallats lokalt riksspråk.
Förhållandena med ortnamnen tvinga dock till betydliga
modifikationer i denna uppfattning, och Ortnaiiinskoinnnttén har
Språk och Stil VII. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1907/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free