Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dialektala ortnamns upptagande i ltlksspkäket.
35
namnskick. De båda namnen Ledinge och Graninge, hvilket
senare Hellquist i sitt arbete om ortnamn på -inge sid. 40,
dock med reservation, söker förklara enligt denna typ, så att
det skulle komma af ett hypotetiskt antaget släktnamn
?Græ-ninger\ torde båda ursprungligen tillhöra icke gårdarna eller
byarna, utan sjöarna, vid hvilka de äro anlagda. Jfr samma
arbete sid. 89 och 199 samt Sv. Landsm. XX in sid. 60 de
något växlande uppfattningarna af namnet Ledinge på en annan
by, belägen i Björna, ej som hos Hellquist uppgifves, i
’Själevads sn och hd’ (uppgiften på det citerade stället hos
Nordlander gäller förhållandena under 1500-talet). Namnens ursprung
framträder ännu otvetydigt. Så yttrade en gumma i
Långsele, då hon utpekade åt hvilket håll Graninge låg: uhan lig
sa grariihj&n". Hon menade socknen, ej sjön. Jämför med
afseende på namnets användning om sjön och bebyggelsen vid
sjön hvad som ofvan anförts om Gambodbäcken. Numera är
Graningen som sjönamn undanträngdt af Gr aningesjön, och
sockennamnet Graninge har icke blott i riksspråket, utan äfven
öfvervägande i dialekten antagit typen af de vanliga
inge-namnen. Däremot heter byn Ledinge fortfarande i dialekten
leihj&n. Imjan eller lènj&n och omtalas som ’han’, fast sjön nu
endast kallas legsfm, tegsfön. Liknande ursprungsförhållanden
torde föreligga vid de flesta ångermanländska bynamn på -ing,
-inge. En mindre del torde ursprungligen vara
sammansättningar ined dialektordet inje äng.
Bristande känsla för de dialektala ortnamnens språkliga
karaktär har i äldre och senare skriftbruk framkallat en mängd
forraomstöpningar af samma art som Graninge, och där det ej
slutat med en sådan omstöpning, har det ofta ledt till ett
vacklande och fördunkladt namnskick. Särskildt finner man
ofta, att namn, som i dialekten ha bestämd form och ej kunna
ha annat, på kartor många gånger, ibland närapå konsekvent,
bruka skrifvas i obestämd form, såsom Storåberg i stället för
Stordberget och dylikt. Nu är det dock här en genomgående
regel att naturnamn ha bestämd form. Äfven när de komma
att brukas om bebyggelser vid ett berg, (>11 sjö, en å o. s. v.,
behållas de i oförändrad form, såsom t. ex. by- och
gårdsnamnen Döraberget, Tunsjön, Vallån. Endast äldre bynamn
uppträda i (för nutida språkkänsla) obestämd form såsom
namnet på byn Nor(d)sjö vid Nor(d)sjön och likaså en del i senare
tid nyskapade gårdsnamn som Xy åkersberg i Sånga, hvilket
namn gafs åt stället, då det kom under Björkå bruk. Förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
