Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
herman geijer.
hade det samma namn som det ännu i dag har bland
allmogen i dagligt tal: (sør)bjorkføn eller -bj&pøn (Sör)björksjön eller
-björssjön efter sjön vid hvars södra ända det är beläget. Karta
och jordebok söka visserligen’ ofta, efter i Sydsverige mera än
här förhärskande mönster, skapa en motsättning mellan ett
be-byggelsenamn i obestämd form och samma namn såsom
natur-namn i bestämd form, äfven vid namn, af hvilka den
artikel-lösa formen icke existerar i dialekten, såsom (jå byn vid
Hock-sjön kallas Hocksjö, fastän ett sådant språkbruk här icke trängt
igenom i lokalt riksspråkstal och i vanlig skrift. Inom
Åselebla-dets område ha däremot, enligt hvad professor Wiklund
funnit, namnformer af typen Torf sjö. by vid Torfsjön, blifvit fullt
hemmastadda eller enarådande såväl i allmänt skriftbruk som
i tal, när man afser att använda riksspråksformer, fast
dialekten ännu behåller namnformen Tarvsjön om såväl byn som sjön.
Dialekten har nämligen a mot kort å. Att med åberopande
af dialektformen skrifva bynamnet Torfsjön i stället för Torfsjö
låter sig ej gärna göra. Skulle -n vara med, väntade man
helst hel dialektform: Tarf sjön. Här måste man
naturligtvis acceptera de i det lokala riksspråkat faktiskt gällande
by-namnsformerna på -sjö, fast man inom bredvidliggande områden
skrifver motsvarande bynamn: -sjön. För öfrigt må påpekas,
att den af kartan ofta använda normaliseringen utan bestämd
artikel kan innebära större namnändring än som syns i skrift,
jfr den gärna inträdande accentomkastningen i Storåberg i
förhållande till Storåberget.
Ett ortnamns grammatiska karaktär, dess egenskap att
vara bestämd eller obestämd form, maskulinum eller femininum
o. s. v. behöfver ej alltid klargöras genom utbyte af ändelser
eller andra förändringar vid dess upptagande i riksspråksskrift.
Ett exempel därpå är torpnamnet stavan Stavarn i Skorped.
Detta namn (i jordeboken Stafvermon) är antagligen pluralis
bestämd form till substantivet staf och skulle alltså i
riks-språksöfversättning heta Stafvarna; men att i riksspråksformen
poängtera detta för språkkänslan fördunklade ursprung vore
naturligtvis enbart hinderligt för namnets bekväma användning.
Å andra sidan är t. ex. det dialektala namnet vemyra
Vemyra på några gårdar i Sollefteå för språkkänslan afgjordt
ett femininum singularis i bestämd form; men att för den
skull ändra det till Vetnyren kan anses onödigt. Åtminstone
är det ej på samma sätt nödvändigt som formförändringen vid
de ofvan anförda exemplen: Bäckinje till Bäckinget. Lomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
