Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
G. A. TISELIUS.
ning på ~ens till obestämd form. När sedan bestämd form
av tillnamnet blev ovanligare i mellanspråk och fick en
föraktlig eller också speciellt familjär biklang, inskränktes
användningen av ~eris som ändelse i familjebeteckningar till en
viss grupp av namn (typerna Friesens, Hirschens), där den av
lätt insedda fonetiska skäl bibehölls, men där ~ens numera
snarare är en plural avledningsändelse än den singulara
bestämda artikeln +s och alltså utgör ett kanske enastående
exempel på en plural avledningsändelse, som uppkommit av
singular bestämd artikel -f (genitiv)ändelsen ~s.
5. För- och tillnamn äro singulara individnamn.
Innan vi övergå till att undersöka, varest inom
substantivens stora klass man har att placera bildningarna av typen
Petterssons, torde det ej vara olämpligt att först kasta en
blick på våra för- och tillnamn ur samma synpunkt. Henry
Sweet indelar egennamnen — i den språkfilosofiska
inledningen till New English Grammar § 158 — uti kollektiva
egennamn (t. ex. Filippinerna, Alperna) och individuella
egennamn. Till de senare böra, synes det mig, i svenska och
engelska bland personnamnen räknas ej blott Karl, Karl
Gustav, Karl Gustav Pettersson utan även — åtminstone till
sin väsentliga användning — de s. k. familjenamnen, t. ex.
Pettersson, vilka av Sweet räknas som kollektiva egennamn.
Dagligen och stundligen , användas tillnamnen som
individ-namn. Unge Pettersson får i skolan mottaga bannor och
uppmuntringar under benämningen Pettersson; även när han
blivit äldre, omtalas han mycket ofta och tilltalas ej heller
120; Bergfelcltens Auguste o. d. ss. 11, 13, 16, 48,’ 147; Buchholzens ss.
157, 178, 204; Hcimreichens Elisabeth s. 72; Krausens ss. 9, 124. Det
är ej uteslutet, att dessa tyska former styrkt den svenska
bildningstypen på ~ens; de skulle t. o. m., ehuru detta är mindre troligt, kunnat
ge upphov till densamma. Jfr för de tyska formernas historia gen.
sg. Herzens: nom. sg. Herz, Hansens : Hans, Yossens: Voss, Mariens:
Marié samt nom. plur. jungens : nom. sg. junge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
