Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några kritiska anmärkningar till b. risbergs metrik. 185
kvantiteten såsom grundval, har han helt visst ställt sitt
arbete så att säga åt sidan och betagit det möjligheten att få
en mera avgörande betydelse för undersökningen och
kännedomen om vår vers. Såväl den "metriska propedevtiken"
(kap. 3) som den "metriska grundläggningen" (kap. 4)
influeras därav. Naturligtvis är det ingen tillfällighet, att de
forskare, som ställa sig på kvantitetens ståndpunkt, äro
företrädare för den antika filologin. Ofta utgår den uppfattning, som
gör sig gällande, från uteslutande antika förutsättningar, även
om förf. anser sig ha en vidare syn på tingen. Några
detaljer till belysning av det nu sagda må först påpekas.
Herr R. talar om jambisk och trokeisk vers i den
bemärkelse, vari man vanligen tar dessa termer, och som ej
torde behöva närmare karakteriseras. Men då det är fråga
om tvåstavelsetakten (sid. 139 f.), får han jämte den (såsom
han säger) "normala" trokéen allehanda antika fötter, t. ex.
jarnb, betecknad ^ — (jfr exemplen sid. 108, där dock
stundom felplacering synes ha ägt rum); vidare — o, som har den
konstiga benämningen "kombination af spondé och pyrrick eller
lång upptaktsstavelse och pyrrick". Likaså vid
trestavesel-takten får han bl. a. anapest ^ ^ —, där visserligen ett par
av exemplen (sid. 157 f.) framvisa en besvärlig rytmisering
(dock icke versen hos Fröding, som jag fattar helt annorlunda).
Yttrandet på sid. 83: "Så kan en daktyl få iktus blott på
första stavelsen eller därjämte även på den sista" blir ju helt
egendomligt för den, som icke har förf:s syn på saken. Och
icke mycket lättare blir det att följa honom, då han i fråga
om prosodisk ryt-mutjämning (sid. 115 f.) påstår, att
"subjektivt betonade ord, som stå i arsis, läsas korta, men
naturligtvis tryckstarka". Se på exemplen, och försök att göra t. ex.
han i versen ur Tegnérs minnessång på en gång kort och
tryckstarkt!
Hela grundförhållandet för rytmiken synes mig bli oklart.
Icke blott i detaljer, utan i det hela uppstår en
sammanblandning, som man önskar bli fri från. Och trots allt måste
Språk och Stil. VII. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
