Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
8ven lampa.
även hr R. föras till det uttalandet, att rytmisk framställning
betingas av iktus. Huru detta kan gå ihop med läran om
kvantiteten såsom den bestämmande, vill jag, såsom redan är
sagt, icke inlåta mig på. Förf:s för mig och säkerligen för
flera föga övertygande resonnemang kan man se sid. 102 f.
Emellertid måste jag något uppehålla mig vid takten
och vad därmed sammanhänger, något som i hr R:s
framställning blir av rätt egendomlig art. Jag kan icke få något
sammanhang mellan taktformer, beroende på stavelselängd (sid.
80 f.), och takter. Av de förstnämnda, även kallade
prosafötter, anför hr R. de för metriken viktigaste: det är de från
antiken välkända troké, jamb etc. ända till andra joniker och
procelevsmatiker. Om vikten av allt detta för vår metrik kunna
meningarna vara delade — naturligtvis äro troké och jamb
tämligen oundgängliga såsom praktiska beteckningar, och även
daktyl, anapest, stundom också sp onde y kunna vara bekväma
termer att gripa till för angivande av versens rytmik. (Vad
gagn de göra i form av "prosafötter" vet jag däremot icke, jfr
några å föreg, sida framdragna exempel.) Svårt är att förstå,
varför hr R. inskränkt "prosafötterna" så som han gjort; varför
saknas t. ex.–-^ spårvägsnätet, w — w w berövade? Ha
dessa former icke latinska namn? Och varför icke våga gå
över de fyra stavelserna? — Prosafoten, sådan hr R. anger
den, synes mig icke vara av något värde för vår rytmik. Den
stämmer ej med takten, och till denna nödgas dock även hr
R. komma.
Här mötes man av det förhållandet, att hr R. ej vill
tillerkänna verklig takt annat än åt versen ("i det vanliga
talet har man icke förnimmelse av någon iktus, emedan
stavelserna där överhuvud icke sammansluta sig taktvis", sid. 81).
För min del har jag i Studier i svensk metrik uttalat den
uppfattningen, att takten, sådan den för metriken bestämmes,
endast är en abstraktion; de verkliga takterna äro språkleden,
innehållande en iktus, vartill vanligen en eller flera
sänkningar sluta sig. Det synes som om hr R. icke ägnat någon tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
