Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CJIÖTA KIÄMPA-WISA.
225
Utanför Dahlstiernas författarskap är sko en stor raritet.
I Hellqvists bok om 1600-talets svenska är den ej antecknad
— något som visserligen i och för sig ej har så mycket
att betyda. Det heter normalt: Jag ska; wij, de sku, I sku(n).
Holmström har alltid w-former.
gifva heter vanligen ge(e), men i rim ej sällan gefwa t. ex.
lefwa — gefwa — Ewa KS 10, le(e)fwa — gefwa KS 24, TH 29,
73, 74, 81, 153, 257, begefwa-lefwa TH 1801. Inuti versraden
står gefwa 1 g. TH 209. Jämför i GK gefwa — lefwa 87!
Obs. även gefwet = givit — drefwet TH 148, trefna — tilgifna
TH 214. ge/fua var i 1500-talets svenska en vanlig form
t. ex. i Nyja Test. 1526 ~ giffua), i Gustaf Vasas registratur
o. s. v. (sup. och n. part. nästan alltid giffuitl) På 1600-talet fick
den vika för gee (pres. geer, sällan gir) och det genom
skriftspråkstradition bevarade gifwa, vilket dock stundom ännu kan
rimma med e-ord, ehuru det skrives med i. gefwa är en
egendomlighet för Dahlstierna. Holmström har gee och gifwa och
rimmar det senare alltid med i-ord t. ex. Parent. 1697 gifwa
rifwa. Sup. gifwi(t), rim: rifivi(t), Lijfwet.
Andra säregna rim hos D. äro: .
o
rom rum — om — Ålderdom KS 64. Jfr rommit —
kommit 49, skom skum — krom krum — om 51, romlig rymlig
KS noten 105. Liknande skrivningar med o och rim med
o-ord möta också hös andra dåtida skalder från västra Sverige
t. ex. Lagerlöf (skrom = isl. skrum Hanselli IV 64), Rudeen m.
fi. Det är en egenhet för västsvenska och norska (i synnerhet
östnorska2), att vissa vokaler, bl. a. u, förändras framför nasala
konsonanter. Det är så det på norska heter Romerike <
Rau-marike, flom översvämning < flaum etc. Också ton för t un
förekommer: jfr Dahlst. KS s. 76 tun eller toon. Verbet till
rom (som i nuv. Dalbomål åtminstone delvis uttalas rom med
långt slutet ö-ljud) heter, naturligt nog, ej ryma 1. rymma, utan
røma (så i östnorska) eller römma. Så är det skrivet GK 93,
1 kifwa — gifwa TH 30, rifwa — gifwa TH 162.
2 Jfr t. ex. Larsen, Solørske dial. s. 155 och not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
