Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
KUBEN G-.SON BERG.
af det wanliga uttalet. Hvarken böjer sig här accenten efter
metern, eller metern efter accenten. iCen genom detta tvång
uppstår först en enformighet, som i tyska och swenska
alexan-drinen är alldeles odräglig: och sedan medför dess natur den
olägenheten att tvinga skalden till ett wisst antithetiskt
skrifsätt och ett uppblåst, falskt oratoriskt pathos". Rydqvist
upprepar till en del detsamma i Svenska Akad:s Handl. XII: 421
på tal om det franskklassiska skådespelet: "Man har trott sig
kunna i någon mån förklara den enformiga högtidligheten så
i skådespelet, som ofta eljest i Fransmannens poetiska alster,
genom den allmänt nyttjade Alexandrinen, hvars jemna och
lika återkommande tonfall innehåller ett slags medelmåttig
upphöjning och prakt. Äfven Fru Stael går in härpå. Icke kan
det nekas, att ju denna versart har ett visst majestät, som
föga anstår en hvardagshandling, hvilken likväl ofta, både i
sorgespelet och epiken, måste förekomma, och att den betydelse,
som härigenom inrymmes åt det mindre vigtiga eller stora,
verkar löjlighet, såsom allt högtidligt, hvilket kommer i otid.
Lika litet bör det förbises, att det sententiösa och
epigrammatiska, som ligger i versslaget, ofta mera spetsar uttrycket,
än som, t. ex. i ett djupt upprördt tillstånd, är lämpligt.
Men från en annan sida vore det högst orätt, att dömma den
Franska Alexandrinen alldeles sådan, som samma versmått,
användt i de starkt betonade Germaniska tungomålen; emedan
Franska språkets regellöshet i ton vigt tillvägabringar en
beständig vexling af hvilopunkter för deklamationen. ~ För
Komedien är Alexandrinen förträfflig. Ståten förhöjer här effekten;
uddigheten underhåller och äggar".
Emellertid gå uttalandena isär redan i fråga om dylika
huvudpunkter. Franzén, som själv aldrig riktigt lärde sig
behärska denna versart — jag stöder mig härvid på Gunnar
Castréns auktoritet; se hans bok om Franzén, sid. 253! —
utbrast likväl en gång: "huru olika är den icke på Svenska
med den i Fransyskan så obestämda, i Tyskan så stela" (Sv.
Akad. Handl. XV: 236). Detta anföres med jubel av Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
