Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ALEXANDRINER.
3
i hans "Bidrag till Sverges literatur-historia" II: 66, som
ävenledes vill göra troligt att bruket av alexandriner var i
avtagande under Leopoldska perioden och påstår att
"Predikaren" ej är skriven på alexandriner. Hm. Annars äro klagarna i
flertal. Redan Adlerbeth föreläste om alexandriner
enformighet i företalet till sin översättning av Æneiden: "Den
enformiga Alexandrinska versen, hittills på vårt modersmål ensam
använd i det Episka Skald-slaget, är i sanning föga lämpelig
för en öfversättning, i hvilken man fordrar eller åtminstone
önskar, att igenkänna Originalets skiftrika harmoni". Denna
hänsynslösa jämförelse mellan de båda sexfotingarna, alexandrin
och hexameter, var lika allvarligt hotande för alexandriner välde
på den tiden, som det var en persiflage efter dess nederlag,
när Fahlcrantz i "Noachs ark" lät Japhet behandla den:
Hel dig, Alexandrin, du går på säkra fötter,
Till själens innersta gå dina djupa rötter
Hel dig, du herrliga! — Alexandrin jag menar —
Då Hexametern blind bland stock och stenar skenar,
En ny Minerva du, ur smakens helpension,
Fullbildad träder fram, med rim och med reson.
I sin anmälan av Euphrosynes samlade dikter 1832
levererade även Runeberg en kraftig fördömelse av
alexandriner "poesiens styfkjortel, den breda, enformiga och stela".
"Om något versslag i verlden är oskickligt att smyga sig efter
och uttrycka tankens [här hade väl stämningens, själens eller
något liknande varit långt bättre och riktigare] modifikationer,
så är det detta. Glädje och sorg, hastighet och hvila, styrka
och vekhet, allt antager i dess former samma ton. Den
olyckliga pausen i dess midt är ett oöfverspringligt hinder för all
ledighet" o. s. v.
Detta är ungefär lika argt som någonsin nyromantikerna
plägade uttrycka sig. I "Polyfem" (andra samlingen, n:o 9)
fanns det bland teserna två (10 och 11), som lödo:
"Det är samma skilnad mellan Hexametern och
Alexandrin, som det är emellan en frisk yngling, som lätt springer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
