Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ALEXANDRINER.
5
uppgift, det framgår av hans uttryck om versformerna i Tegnérs
"Svea", om vilka han säger (s. a. IV: 275): "I första
afdelningen är versmåttet alexandrinskt . . . Man har i den förra
trott sig se skaldens sista offer på den gamla poesiens altare . . .
Att den förra kläddes i praktfulla alexandriner kom sig dock
helt enkelt af dess innehåll". Även denna mening har jag
kursiverat, ty den synes mig i hög grad intressant, ehuru
gåtfull. På ett annat ställe (III: 316) heter det om Valerius dikt
"Tålamodet" att: "Stycket . . . har dock intet tröttande . . .
Snarare lider då den mest berömda af dessa dikter, Qvinnan,
af nämnda fel, ehuru dertill utan tvifvel den alexandrinska
versformen bidrager". Såväl "ehuru" som "bidrager" synes
mig rätt kuriöst, men faktum kvarstår i alla händelser.
Det är givet, att dylika omdömen uppstått genom
erfarenheter av alexandriner herravälde, vilka berättiga den hårda
tonen. Men man kan ändå möjligen vara tveksam om ett
ting: har verkligen svensk vitter odling sökt tillvarata
alexandriner utvecklingsmöjligheter? Eller har inte snarare en
epigonisk urartning kvävt dessa möjligheter, varför en tvär
brytning helt plötsligt skar av allt vidare bruk? Med dessa
tvivel har jag börjat min lilla undersökning av en del svenska
alexandrinverser under slutet av dess blomstringstid.
Under förutsättning av att vi i alexandrinen verkligen
hade att göra med en sexfotad, jambisk vers med utpräglad
cesur, vore versarten naturligtvis omöjlig för även
jämförelsevis små dikter. En så oerhörd likformighet, som redan tio
kupletter (= dubbelrader, som rimma inbördes) av dylik vers
skulle åstadkomma, vore knappast uthärdlig. Här gäller
emellertid i ovanligt hög grad vad som måste uppmärksammas
rörande alla s. k. versschema, nämligen att det för skansionen
uppgjorda metriska skelettet är något helt annat än den
verkliga versens metrik. Jag undrar till och med, om det inte
är fullkomligt vilseledande i ett fall som detta.
Den svenska alexandrinen är nämligen en vers, som
medger ganska stora friheter. Den tillhör den stora grupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
