Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kollektiv med pluralis
Under sekler har hos vårt språk en tendens gjort sig
gällande att låta verbets singularformer uttränga och ersätta
pluralens. I vårt umgängesspråk står singularen redan som
obestridd segerherre, och även i skriftspråket gör den i våra
dagar stora landvinningar, framför allt när det gäller att återge
samtal. I den senaste läseboken för våra barn har Selma
Lagerlöf genomfört denna princip så radikalt, att många
gråhårsman med bekymmer skaka sina huvud vid tanken på
vilket fördärvat modersmål deras senfödda ättlingar få inlära,
och helt säkert i privatkretsen lika harmfullt döma henne för
fosterlandsförräderi, som flera ärehöljda fosterländska män
offentligt slungat en sådan anklagelse i ansiktet på hennes
medbröder på den lärda Parnassen för dennes rättstavningsreform.
Men trots denna singularens frammarsch så gott som över
hela linjen finns det dock punkter, vilka han lämnat obesatta
och där pluralen tagit en blodig hämnd, i det den mot
tidsströmningen kämpat sig fram till likaberättigande med sin
Övermodige motståndare. En sådan punkt är kollektivet, som
ur formens stränga synpunkt borde efterföljas av singularis,
men som dock trotsande formen och lärde grammatici ofta
tager sina bestämningar i pluralis.
Samma företeelse uppvisa också andra språk, såsom
grekiska, latin, franska, engelska, tyska, danska och norska,
ja vårt eget modersmål har under gångna tider ej hållit sig
obesmittat av denna constructio ad intellectum eller xaxà
auveaiv, såsom lärt folk älskar kalla den. Man kunde därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
