Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER SPROGVILD O. CEDERSCHIÖLD, VERB ALABSTR AKTERN A. 139
skap har han redan sagt ett allvarligt ord i sin bok: "Den
Tid kan måske også komme, da Sivet svajer sig for Vinden,
o g da det mere bliver klart, at den Opfattelse, som absolut
fördömmer mit Skrifts Tendens, just ikke kan være sikker på
at repræsentere den allerhöjeste Sprogkultur. Man vil i alt
Fald allerede nu kunne skimte, at der ved de overleverede
Former for Sprogopfattelse klæber ikke ringe Brøst, og at
man på dette Område kendelig står tilbage i sundt
Om-dömme."
Per Sprogvild drar i härnad för danskheten i språket,
för språkets verkliga folklighet och för dess rika utbildning
genom de medel det på egen grund besitter. Och hans
bevisföring för nödvändigheten av dessa strävanden är ingalunda
att förakta.
Till en början visar han i en klar jämförelse med de
motsatta förhållandena i det materiella livet, huru i språklivet
nästan alla äro konservativa, Træger (trögingar): där har det
tillvanda värde framför det nya endast därför att det är
gammalt och vant, man tänker icke på om en ny uppfinning
är värdefullare än den gamla, man tröskar med slaga eller
skär med lie, även där maskiner kunde göra mödan tusen
gånger lättare. I språklivet är det mycket svårare att
genomdriva en nyhet, därför måste språk trögheten bekämpas.
Ordböcker och grammatikor bokföra blott de ord och regler,
som faktiskt förekomma i vedertaget språkbruk, isynnerhet
det litterära. Ingenstädes tänker man på att leda den
språkliga nydaningen genom nybildningsordböcker och
nybildningsgrammatiker eller genom språkliga nybildningsövningar. Hos
barnen i skolorna kväver man i stället omsorgsfullt alla
självständiga språkförsök, liksom man förr i teckningskonsten
genom de rutade böckerna, do räta linjerna, de hopskarvade
cirklarna, de tråkiga "gipserna" grundligt lyckades förkväva
de naturliga anlagen att se och återge naturen. I
teckningskonsten ha vi besegrat denna farliga, välmenande me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
