Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANMÄRKN. RÖR. JÄMTS K A O. ÅNGERMANL. ORTNAMN. 183
vänd särskilt om Tussilago (vars blad där, kollektivt, kallas
skrapa, f. sg. best. form), utan om andra, isynnerhet på
skogsslåtter förekommande, mindre gärna sedda ’gräs’. Den
gemensamma betydelsen sades vara den, att namnet gäller
hårdtorkade, storbladiga växter. Med detta namn torde
sammanhänga hall. skrovtistel Circium (Rietz s. 600) närk.
skråftistel Sonchus oleracius (Jenssen-Tusch Nord. Plantenavne
s. 231 efter Wahlberg), östsv. dial. skrovblomo Tarald, Silene
inflata (Vendell Ordb. ö. östsv. dial.) samt ordet skrov, om
vars betydelse och släktskapssammanhang jfr v. Friesen Do
germ. mediageminatorna s. 83. En besläktad stam på -m,
förhållande sig till skrov som ordet stam (< stavn) till stav.
synes föreligga i västerb. skroma ’hästhove-ört’ (Rietz s. 600).
no. dial. Skrum n. ’om Græs og Hø, som indeholder meget
uædeligt eller har liden Næringsværd’ (Ross), jyll. dial. skrum
’al slags ukrudt i sæd, især agerkål’ (Feilberg Ordb.). Dessa
växtbenämningar se ut att ha ett gemensamt ursprung med
grundbetydelsen: skrymmande, mindre värdefulla växter (bland
fodret). Det nyssnämnda, av Rietz från Jämtland anförda
skrava-gräs kan möjligen härledas ur samma ursprung, då
det åtminstone i norra Jämtland finns exempel på övergången
o > a, ehuru utan närmare undersökning ej heller detta
antagande torde kunna göras med någon säkerhet. I alla
händelser synes jtl. skrovofg’rv, skrovogras icke kunna härledas
ur skrava- och den nyssnämnda riksspråksomskrivningen
Skraf-vabackfäb. således ej heller kunna teoretiskt rättfärdigas. Ur
praktisk synpunkt torde den däremot, såsom nyss nämndes,
låta försvara sig. Även ur denna synpunkt borde dock ön
riksspråksform Skro(f)vobackbodarna eller, fast väl mindre
acceptabelt, Skrå(f)vå-, Skrå(f)vo- (jfr S. o. S. VI s. 234.
sep.-uppl. s. 32) vara att föredra, då namnet utan tvivel är nu st.
känt och använt i dialektformen.
En väsentlig del av kartans avvikelser från såväl
jordebokens namn som från kommittéförslagen och från de i minn
anteckningar meddelade namnformerna beror uppenbarligen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
