Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÅGAN OM GRAMMATISKA KATEGORIER ETC. 25
vända mig? så ha vi lämnat, en ganska lång förteckning på
egenskaper, som ty har gemensamt med och och som emedan
till skillnad därifrån har gemensamt med att. En morfologisk
kategori, som sammanför ty-satser och oc/i-satser, är nödvändig.
Återstår nu att tillse, hur ^/-satserna och emirfara-satserna
förhålla sig i semologiskt hänseende. A priori är intet visst.
Men a priori är något sannolikt. Det är sannolikt, att den
språkform, som så starkt visar sig associerad med en viss
kategoris morfologiska egenskaper, också är associerad med
dess semologiska egenskaper.’ Det är detta, som en
aposteri-orisk undersökning skall närmare pröva.
Jag skall då påpeka en, så vitt jag vet, sällan framhållen
semologisk egenskap hos bisatsen. Därför, att dess innehåll
icke fungerar som "mening" utan som "glosa" båda i Noreens
mening, är det ofta alldeles oavgjort, om innehållet är
verkligt eller icke. Däremot framträder huvudsatsen med anspråk
på att uttrycka en verklighet. Jag hade i en uppsats en
gång att rätta följande: "Fritiof ämnade du inte att döda
mig, men du ångrade dig?u Det är tydligt, att detta stöter
därför, att det i sista satsen framställda står såsom ett
fristående faktum, vilket ju är orimligt, då det onda
uppsåtet, som är ångerns nödvändiga förutsättning, står icke som
ett påstående utan såsom en fråga. Det synes mig påtagligt,
att en förbättring vinnes, om vi få saken så ordnad, som i
Ämnade du inte att döda mig, fast du sedan ångrade dig?
eller kanske ännu bättre: Var det inte så, att du ämnade
döda mig men sedan ångrade dig? I båda dessa fall har
ångern kommit i bisats, och den står alltså icke som ett
fristående faktum utan är beroende av don fråga, som utgör
dess huvudsats.
Tillämpa vi detta på vårt utsedda specialfall, så
torde vi finna detsamma. Det torde inte låta sig göra
att säga: Kastade du inte bort ditt svärd, ty du kände
dig frestad att missbruka det? Däremot är satsen fullt bruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
