Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VAD MAN KAN ETT RYM AL KALLAS ENHETLIGT? 53
sbbüa. som hos de äldre betyder ’bok om spådomskonst’, hos
de yngre däremot är en föraktfull beteckning för ’gammal
kvinna’. —
Den, som i åratal varit sysselsatt med att författa en
ordbok över en strängt avgränsad dialekt, måste till slut göra
sig den frågan: huru många av dessa otaliga ord, som jag
nu tecknar upp, leva t. ex. en mansålder härefter? Skulle
jag för Asenmålets del våga ott svar på den frågan, så
utföllo det i den riktningen, att visserligen det stora flertalet
av de upptecknade orden synas vara livsdugliga för ganska
lång tid framåt1; men att just det för dialekten egendomliga
alltmera försvinner, att målet — frånsett det högst avvikande
ljudsystemet — får en alltmera allmänt nordsvensk prägel,
att do säkrast livsdugliga orden äro — frånsett de fullkomligt
stabila uttrycken rörande alla områden av åkerbruket,
boskapsskötseln o. d. — just de, som man möter i varje nordsvensk
eller snarare nordskandinavisk dialektordbok.
En stor mängd ords död beror naturligen på att själva
saken försvinner, att hela den gamla bondekulturen ligger i
dödsryckningarna. Detta är så självklart och allbekant, att
jag endast behöver nämna några få exempel: braudsato
’brud-säta’, Jpalasuan ’källarsven (vid bröllop)’, saksruk ’livrock
(hörande till den gamla mansdräkten i Älvdalen)’, snbuæsk
’fnöske’, stikhuæs ’bloss’ etc. Det är alla dessa gamla, goda
ord, rörande vilka man måste vända sig till 60-, 70- och
80-åringarna för att få besked och riktiga uppgifter.
Av större intresse från vår närvarande synpunkt äro de
fall, då själva saken kvarstår tämligen oförändrad, men dess
gamla beteckning ändock får ge vika för en ny. När jag
här talar om generationerna II och III, gäller naturligtvis i
ännu högre grad än ovan, att dessa beteckningar äro mycket
oegentliga; i detta avseende finnas naturligen både mellan
gårdar och mellan individer mycket stora skiljaktigheter, be-
1 Det bör härtill anmärkas, att jag i Asen fullt ut lika mycket
bemödat mig att. utforska de yngstas som de äldstas språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
