Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
<J OTTER ID KALLSTENIUS.
Pleonastisk negation.
Att en andra, förstärkande negation förekommer, om ett
ord innehåller en mer eller mindre förstucken negation, är
en gammal känd företeelse från flere språk. I latinet
förekommer som bekant ne efter verb a impediendi, franskan
har ve i att-sats efter empeeher och eriter, och samma slags
konstruktion förekommer ofta i klassisk tyska (t. ex. Schiller,
Wilhelm Tell: Verhiif es Gott, dass ich nieht Hilfe brauche!).
Även för svenskan är sådan pleonastisk negation långt ifrån
främmande, ehuru den där synes bliva allt sällsyntare utom
i ett fall: tillsammans med varken—eller.
I fsv. voro sådana konstruktioner som
Kopparbergsprivilegiernas (1347) uForbyu])om ok vi vnde varæ na[)ir ok
hylle ok varæ kununxlikæ liæmd, at ængen af almoghænom
ma nokor vapn bæra" eller Östgötalagens "dyli mæf) tolf
manna ej)e. at han egli satte/4 som bekant vanliga, ja i
att-sats efter dylika verber synes pleonastisk negation ha varit
en så gott som undantagslös regel: i Söderwalls Ordbok
öfver Svenska medeltidspråket innehålles sådan negation i alla
exempel med att-sats efter forbiupa (I s. 273 b), dylia (I s.
209 a) och neka (I s. 103 a). Vid inf.-konstruktion är
förhållandet kanske omvänt (jfr Kopparbergspriv.: Forbyupom vi
yfirom almoghæ nokon forman fore sik taka). I äldre
nysvenska synes förhållandet vara väsentligen oförändrat, och ännu
Almqvist skriver exempelvis i Hermitaget (Bergs uppl.) s. 40:
"Han yttrade icke mer någonting, och undvek, såsom det
föreföll mig, att alls icke se på främlingen"
Vad grammatikernas position i frågan angår, har jag
1 Märkligare är egentligen en sådan konstruktion som följande,
där den senare negationen upphäver den förra: uVaije fason på
dem (tapeterna) tar tycket af en häst, en hjort, en gasell; och ingen
enda färgad punkt på väggen ingår icke i de täckaste, fast särdeles
kombinationer med alla andra". (Almqvist: Gabrièle Mimanso [Bergs
uppl.] s. 404 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
