Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
a. lou 18 elmquist.
Men i allmänhot verkar upprepningen så på läsaren, att
en viss stämning kvarhålles1, öller om sammanhanget är
avbrutet, återkallas. I senare fallet erinrar man sig kanske icke
att stycket redan förekommit, utan man får, särskilt vid
längre upprepningar, en förnimmelse av nfigot förut bekant;
det nya intrycket flyter då samman med en redan förefintlig
föreställning eller känsla hos läsaren. Såsom exempel på detta
kan påpekas en partiell upprepning G. B. s. 422, 5 n. av två
redan citerade ställen (G. B. s. 45, 16 och s. 50, 6 n ), med
något avvikando början och omställning av två satser, samt
med utbyte av slocknande för skumma, nämligen:
44Nog visste de, att en af dem måste dö hvarje år. Hvad var
det för ondt däri? Kavaljerer få ej bli gamla. Kunna deras skumma
ögon ej skilja korten, kunna deras darrande händer ej lyfta glaset,
hvad är då lifvet för dem, och hvad äro de för lifvet?"
Vidaro finna vi i G. B. s 373 ff. en serie upprepningar:
a) G. B. s. 373, 4. "’Sorg, sorg\ spelar han, ’hvarför skulle jag ej
älska dig’t Därför att dina läppar äro kalla, dina kinder förvissnade,
därför att-ditt famntag kväfver, dina blickar förstena. Sorg, sorg, du
är en af dessa stolta, sköna kvinnor, hvilkas kärlek är svår att vinna,
men som brinner starkare än andras. Du förskjutna. . . Jag smekte
kölden ur dina lejnmar . . .’M b) s. 373, 8. "De buro kransar af rosor.’
c) s. 374, B. "Sorg, sorg, det var då du blef min vän! Hvarför skulle
jag ej älska dig, såsom man älskar dessa stolta, stränga kvinnor, hvilkas
kärlek är svår att vinna, men brinner starkare än andras?" d) s. 374,
9 n. "Han kände sig förödmjukad. Hvad, Gösta, sade han till sig
själf, kan du ej längre tåla och fördraga? Du, som härdats i
fattigdom hela ditt lif, du, som hört hvarje träd i skogen, hvarje tufva på
ängen predika om försakelse och tålamod, du, som fostrats i ett land,
där vintern är sträng och sommaren torftig, har du glömt konsten att
härda ut?’1 e, 8. 375, 3. "Men visa dig som man och värmlänning/"
f) s. 37B, 6. "jSträngt är lifvet, sträng är naturen. Men mod och glädje
alstra de båda som motvikt mot sin hårdhet, eljest skulle väl ingen
uthärda dem. Mod och glädje .’" g) s. 374, 12 n. De sitta där djupt
allvarliga allihop..." h) s. 37B, 9 n. "ett lustigt skratt... Det är
Gösta Berlings gamla skratt, hans goda vänliga smittande skratt."
1 Stämningen, som sålunda kvarhålles, kan dels stegras, dels
blott bibehållas, dels långsamt avtaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
