Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPREPNINGAR HOS 8ELMA LAGERLÖF.
105
märke till en sådan stillhet (jfr tystnad). Det var, som om hela skogen
höll andan och stod och väntade p& något märkvärdigt.*4 c) s. 63, 6.
"Man liksom hörde den stora tystnaden i skogen, som alltid höll andan
och väntade p& något förunderligt (jfr märkvärdigt).u
a) O. L. s. 141, 9. "Där var ock förunderligt stilla: inte en fågel
rörde sig, inte ett barr spelade i vinden, det var som om allt höll
andan, väntande och lyssnande i obeskriflig spänning .. . som om han
varit väntad. Han erfor ingen ängslan, men genomilades af en
välbehaglig rysning, som om han snart skulle få se något öfvermåttan
skönt- (jfr ovan förunderligt), b) s. 142, 7 n. "Den förfärliga
stillheten och den tryckande hettan togo ock slut. Öfver gräset sväfvade
en svalkande vind, och barren böljade sin susande sång (jfr fågel,
spelade). Den lycklige jägaren kände, att hela skogen hade hållit
andan1, undrande (jfr väntande), hur . . ."
a) G. B. s. 9B, 1—12. M0, forna tiders kvinnor! Att tala om er
är att tala om himmelriket: idel skönheter voren I, idel ljus. Evigt
unga, evigt sköna voren I och milda som en mors ögon, då hon ser
ned på sitt barn" osv. osv.
Detta upprepas s. 115, 5 n.—s. 116, 7, med betydlig
omväxling. Jfr vidare "O, forna tiders kvinnor", s. 96, rad 18 och
26, s. 116, 18. Karakteristiskt för Selma Lagerlöf är även:
a) G. B. 78, 5. "Ack, Gösta, Gösta . . . starkast och svagast ibland
människor! Hur länge skall du komma ihåg, att nAgra fattiga
människors lycka ligger i din hand!" b) s. 82, 4 n. "Ack poet, starkast
och svagast ibland människor..." c) s. 89, 1. "’Jag har ägt lyckan
och drifvit henne ifrån mig. Själf dref jag henne ifrån mig.
Hvarför behöll jag henne ej’? Ack, Gösta Berling, starkast och svagast
ibland människor!"
a) En saga s. 31, 16. "med den yttersta förskräckelse6) s. 31,
3 n. "En skräck, som är mycket mer Överväldigande . . .tt c) s. 32, 18.
"arbetar sig upp till allt större skräck."
a) En saga s. 8, 12 n. "Det tycktes mig, som måtte den ha
omvärvt stället, som ett moln omsvàvar en bergstopp", b) s. 10, 11.
-Därav,, att så många sägner omsvävade gården. .." c) s. 10, 7 n. "de
sägner och historier, som omgåvo henne."
a) En saga s. 86, 10 n. "Gudmund tyckte, att alla stirrade på
honom med en sådan fasa, att han inte förmådde fortsätta." b) s. 86,
1 Jfr O. L. s. 73, 3. "och det tycktes honom som om all
naturen höll andan för att lyssna efter dombasunens dån." — Kr. s. 16,
14. uhela naturen höll andan för att hälsa en ny gud."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
