Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
.1. K. HYLÉN.
motsatt åskådning, i det den ej tog Almqvists "vanligen"
framför "och eller samtu till godo. Det är också först denna
grammatik, som upptagit frågan i sin helhet och därvid gjort
sig till tolk för den uppfattning, som ännu denna dag i
huvudsak är gällande, ty den går med ondast ett eller par
undantag igen hos våra dagars grammatici. Vi läsa
nämligen där s. 254 ff.: "Om subjektet består af flera
nomina-tiver i singularet, så sättes verbet ömsom i singularet och i
pluralet. Det kan i vissa fall ställas i singularet, då nämligen
do särskilta nominativerna sammanfattas i tanken, så att de
anses utgöra ett enda helt, ett hufvudbegrepp. Däremot sättes
verbet i pluralet, om nominativerna uttrycka flera från
hvarandra åtskilda hufvudbegrepp44. Bland exemplen anföras endast
fall, då subjekten äro samordnade antingen utan något
bindeord eller genom konjunktionerna och, både—och. I en
anmärkning tillägges: "Om subjektet består af flera nominativer,
dels i singularet, dels i pluralet, så ställes verbet naturligen
i pluralet. Men stundom kan likväl den närmaste nominativon
draga till sig verbet i singularet". Och i en annan
anmärkning formuleras tvärt emot Almqvists mening, om han nu
verkligen tänkt på dylika fall, för första gången den ännu
gällande regeln: "Då konjunktionen eller står emellan flera
nominativer i singularet, bör verbet äfven ställas i singularet". I
exemplen förekomma konjunktionerna eller, antingen—eller,
varken—eller. Men ett par restriktioner göras dock. Ty det
heter vidare: "Tag undan, om på ett intransitivt verb följer
ett pluralt nonien eller pronomen såsom predikat, då äfven
verbet sättes i pluralet: hvarken Erik eller Johan voro hjältar
(eller: var en hjälte). Likaså, om genom
konstruktionsordningens förändring det plurala nominet föregår verbet: hjältar
voro hvarken Erik eller Johan". Och om man tager bort
dessa båda undantag, är det denna uppfattning, som behållit
sig segrande i vår grammatiska litteratur.
Med fullt konsekvent utvidgad räckvidd och för resten
utan något som helst undantag uppställer David Sjöstrand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
