Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11(3
.1. K. HYLKN.
att döma bannlyser Beckman ej absolut predikatets
pluralis-ställning, eftersom ban undanstioker sig bakom ett "vanligen",
likasom ban tyckes vid subjekt av olika numerus med
förkärlek se predikatet i singularis, oaktat han omedelbart intill
plural t subjekt föredrager ett pluralt verb, så vida han icke
belt enkelt ordnar om subjektens ställning, så att det sista
kommer att stå i singularis, eller skjuter några ord mellan
det plurala subjektet och det singulara predikatet. Mera
oförfalskad går Sundéns uppfattning igen hos Bråte s. 144:
"Efter flera subjekt, samordnade genom annan [än och eller
samt\ samordnande konjunktion (eller, antingen—eller, vare sig
—eller, hvarken—eller, såväl—som, icke blott—utan äfven,
men, utan) eller genom samordnande adverb (dels—dels, än—
än m. fi.), rättar sig predikatet till numerus och person efter
det närmaste subjektet".
Vad som här är sagt om predikatets numerus vid två
eller flera subjekt, gäller naturligtvis även adjektivets
(pro-nominets) numerus, när det uppträder som predikatsfyllnad
eller i någon annan ställning, som påverkas av subjektet.
Jfr Sundén, Sv. sprl.12 s. 180.
Som man ser, är det ingen bland våra äldre språklärde,
som med tydliga ord förklarar för tillåtet ett språkbruk, som
efter två (flera) subjekt, sammanbundna genom annan
konjunktion än och eller samt, sätter predikat, predikatsfyllnad
eller annan bestämning i pluralis. En och annan författare
kan man väl ertappa, som gör sig skyldig till slika
"språkfel". Jag har ingalunda gått på jakt efter sådana, men
tillfälligtvis har jag stött på några:
Herr Galtrup själv sä väl som hans måg Ferrö funno bägge vår
svenska matordning mycket solid (J. Wallenberg 1770).
Den dag må pennan falla mig ur handen, då mitt uppsåt eller
min gärning vika från dessa grundvalar för min egen tillfredsställelse
(K. K. Gjörwell 1774).
Ni kan säga, om en Jofur eller Venus tala rätt (Th. Thorild 1781).
Ännu är varken herr Masreliez eller jag döda (K. A.
Ehrensvärd 1782).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
