Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något om Albert Engströms hexameter
och pentameter.
För dem av denna tidskrifts läsare, som tagit del av
professor Johannes Paulsons undersökningar över daktylisk
hexameter och pentameter hos Strindberg och Vilhelm
Ekelund (Språk och Stil årg. III s. 1 ff. resp. årg. VI s. 193 ff.),
torde det ha något intresse att läsa efterföljande anteckningar
beträffande den form, som den daktyliska hexametern och
pentametern får under den originelle Strixredaktörens hand.
Det nedslående resultat, vartill prof. P. kommit
beträffande de båda förstnämnda författarnes sätt att handskas med
det från antika skalder traderade schema, som gäller för
ifrågavarande metra, var särskilt angående Strindberg intet
oväntat för dem, som känna hans uttalanden om vers och
verskonst. Jag vill endast i denna fråga hänvisa till hans
förord till "Dikter", där han bl. a. yttrar, att "versformen
slår tanken i onödiga fjättrar, hvilka en nyare tid skall
bort-lägga". Och sin rent anarkiska ståndpunkt i metriskt
avseende hävdar han än ytterligare med orden: ". . . då en
någorlunda färdighet i fingerräkning kan kontrollera en rads
fullmetrighet, må jag väl hafva den billiga fordran, att icke
anses ha felat af okunnighet om lagar, . . . hvilka jag tagit
mig friheten bryta, då jag ansett min tanke betyda mer än
en versfot eller ett rim ..."
Ekelunds bristande respekt för det antika metriska
schemat är också helt naturlig för honom såsom varande hövding
för en poetskola, där den av rim och rytm och meter obundna
poesien odlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
