Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTKRJEKTIONERN A.
165
förstås av oss, måst© vi ur situationen supplera åtskilligt och
detta har icke funnit något språkligt uttryck. Men det är
endast till dylika en språkvetenskaplig definition får ta
hänsyn. Denna Wundts terminologi har mött gensagor från
flera håll, och man måste nog anse den förfelad. Ty i
konsekvens med densamma skulle t. ex. nusvenskar i
samtalsspråkets imperativer använda blott "satsäqvivalente" (lika
former användas vare sig en eller flera personer avses), under
det att skriftspråket och den högre stilen i liknande fall skulle
använda satser (de skilda formerna för singularis och pluralis
uttrycka klart även den ensamstående imperativens
"Zweiglied-rigkeit": handlingen och den eller de personer, till vilken
eller vilka uppmaningen är riktad (Völkerpsychologie I: 2, 251)).
Alltså avgöres enligt Wundt frågan, om imperativen sitt,
riktad till en person, är sats eller satseqvivalent genom en rent
stilistisk undersökning: Begagnas det i en stilart, i vilken
pluralen skulle heta sitten, är det sats, begagnas det åter i en
stilart, i vilken pluralen ävenledes heter sitt, är det icke sats
utan satsekvivalent. Med all aktning för stilistiken kan
detta omöjligen anses förenligt med den stadga, man måste
fordra hos en av semologiens viktigaste termer. Ett vidhållande
av den Wundtska ståndpunkten skulle också — vad detta
exempel visar — föra med sig en undersökning av den särdeles
delikata frågan om de psykiska processernas egenskaper såsom
underlag för stilskillnader, en undersökning som sannolikt icke
skulle uppdaga någon större skillnad mellan den analytiska
process, som föregår satsen sitt,* och den, som föregår
satsekvi-valenten sitt, men som i andra avseenden skulle hava största
intresse.
Vad som ligger bakom Wundts terminologi är
naturligtvis den stora skillnad, som faktiskt råder mellan en
interjek-tionell mening och t. ex. en Liviansk period. I det senare
fallet en helhetsföreställning, analytiskt uppdelad i satser,
ordgrupper, ord och dock syntetiskt sammanhåller^ genom
föreställningens enhet, i det förra fallet ett något, stående vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
